jag hittar på alla möjliga konster
Bröt ihop lite (?) igår kväll och i ett försök att tänka på någonting annat kastade jag mig över en bok i bokhyllan: Thomas Sjödins "Reservkraft", där han skriver om sitt liv med två svårt hjärnsjuka barn och om det egentligen är meningen att allt ska ha en mening.
Denna läsning i kombination med besöket av en kär vän var de välsignelser som höll ihop mig igår och jag tänkte få dela med mig av ett avsnitt ur boken och ett citat ur Predikaren i Bibeln.
"Predikaren är så skönt dämpad. Ingen kul kille. Inledningsorden om att allt är tomhet (eller "fåfänglighet", som det stod tidigare) har ibland tolkats som cynism, uppgivenhet eller till och med förnekande av livets mening. Men som det sägs i den korta förordet till Predikaren i Bibel 2000, är det snarare så att författaren, i sin strävan att vara ärlig, låter tillvaron vara precis så komplicerad som den är. Och kanske är det just därför man känner igen sig. Predikaren är inte en vacker dröm om hur livet skulle kunna vara. Inte att rappt pekfinger som föktar om hur det borde vara. Texten uppehåller sig vid hur det är - för honom och för miljoner människor för och efter honom, i det mest skiftande kulturer och tider. Längst inne tycks vi alla vara av samma skrot och korn."
Mitt i allt mitt kaos blir jag lugn av något som säger motsatsen till alla facebookuppdateringar som skriker "HAHA, mitt liv är roligare och bättre och värdare och lättare än ditt!!!!" i mitt fejs och så finner jag någonslags tröst i Predikarens slutsats:
"Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak,
men hon hittar på alla möjliga konster." Pred. 7:30.
Gud, hjälp mig att inte göra allt så komplicerat. Hjälp mig inse att det inte är någon vits att fundera i timmar över framtiden när jag ändå inte kommer få veta något om den förrän jag är där. Hjälp mig att lita på ditt ord:
"Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka.
Jag skall ge er en framtid och ett hopp." Jer. 29:11
