ny blogg!
110906. 23:53
jag lever. lever över. lever över förväntan bra. faktiskt
hängde med mamie (den kroniskt less:a, men ack så uppskattade kvinnan som blivit lite grann av min, mycket omaka, radarpartner) hela förmiddagen idag och tillsammans hann jobba oss genom tre olika städer (större samhällen, mindre städer?), så där lagom nyvakna och uppvärmda av morgonsolen genom bilrutorna.
sedan har jag hämtat tre finklädda och leksugna pojkar från första resp. andra dagen i skolan och strukit skjortor - och i tell you (eller je t'assure som mamie skulle sagt) - jag kommer bli kung på att stryka skjortor.
m
hängde med mamie (den kroniskt less:a, men ack så uppskattade kvinnan som blivit lite grann av min, mycket omaka, radarpartner) hela förmiddagen idag och tillsammans hann jobba oss genom tre olika städer (större samhällen, mindre städer?), så där lagom nyvakna och uppvärmda av morgonsolen genom bilrutorna.
sedan har jag hämtat tre finklädda och leksugna pojkar från första resp. andra dagen i skolan och strukit skjortor - och i tell you (eller je t'assure som mamie skulle sagt) - jag kommer bli kung på att stryka skjortor.
m
110904. 20:52 - but it's getting there
det är så otroligt frustrerande att inte ha kontroll och att inte kunna göra något för att lyckas ta kontrollen. att ha ansvar som man inte vet om man lyckas axla, inte på grund utav bristande intresse eller engagemang utan på grund av att omgivningen inte bidrar med det som krävs för att skapa en schysst grund att stå på.
jag är så less på att vara stressad och en stor del av min aupair-dröm är att kunna fokusera på en sak - ett jobb - och sedan på mig själv; att ha ett projekt och maximalt två sidoprojekt (barnen, resp. träning och bokläsning). detta istället för att ha tre projekt:
1. ungdomsledarjobb
2. förskolejobb
3. postjobb
och (minst) fyra sidoprojekt:
1. a) ledamot i kommunfullmäkige, b) partipolitiskt engagerad
2. a) bodypump-instruktör b) aktiv i korpen
3. engagerad i arrangerandet av någonting större
4. engagerad i nystartat replokalsprojekt
vilket jag råkat ha haft under vårterminen. det tär på en att göra för mycket, framför allt när man ska kombinera detta med att också fokusera på sig själv och sina vänner.
aupair-drömmen hägrar alltså, men efter en och en halv vecka i frankrike har jag inte hunnit nå dit än. jag längtar dock. kan knappt bärga mig. vill komma in i en vardag. vill ha koll på vad jag sysslar med. vill veta vad som gäller; när jag ska jobba, hur jag ska jobba, hur jag får betalt, hur jag ska använda telefonen jag fått låna, om jag borde ha en privat telefon, hur jag bör betala när jag ska tanka, vad som händer om jag blir sjuk, när jag får ta semester, när jag får skriva kontrakt, om jag borde köpa half-fare card till tågen osv. osv. osv. you get my point
jag är alltså inte där än och ikväll, när jag planerat att träffa maria och andréa för svensk filmkväll och avslappnat häng så blev jag hemma istället:
påbörjade ett samtal med mamman för att reda ut ovanstående och tyckte att det gick ganska bra - tills hon kom på att hon ju har tre barn och en kroniskt less (det där var elakt) mamie och en matglad man att laga middag till. och ballonger att plocka ner. och skolryggsäckar att förbereda. och barn att duscha. och att lägga i sängen. och plötsligt hann vi inte längre
och plötsligt var klockan för mycket för att åka till maria.
jag tror och hoppas att det blir bättre. att den där vardagen kommer och att den där drömmen absolut kan bli verklighet, men - som min frustration och det här inlägget förtäljer - jag har inte hunnit nå dit än.
jag är så less på att vara stressad och en stor del av min aupair-dröm är att kunna fokusera på en sak - ett jobb - och sedan på mig själv; att ha ett projekt och maximalt två sidoprojekt (barnen, resp. träning och bokläsning). detta istället för att ha tre projekt:
1. ungdomsledarjobb
2. förskolejobb
3. postjobb
och (minst) fyra sidoprojekt:
1. a) ledamot i kommunfullmäkige, b) partipolitiskt engagerad
2. a) bodypump-instruktör b) aktiv i korpen
3. engagerad i arrangerandet av någonting större
4. engagerad i nystartat replokalsprojekt
vilket jag råkat ha haft under vårterminen. det tär på en att göra för mycket, framför allt när man ska kombinera detta med att också fokusera på sig själv och sina vänner.
aupair-drömmen hägrar alltså, men efter en och en halv vecka i frankrike har jag inte hunnit nå dit än. jag längtar dock. kan knappt bärga mig. vill komma in i en vardag. vill ha koll på vad jag sysslar med. vill veta vad som gäller; när jag ska jobba, hur jag ska jobba, hur jag får betalt, hur jag ska använda telefonen jag fått låna, om jag borde ha en privat telefon, hur jag bör betala när jag ska tanka, vad som händer om jag blir sjuk, när jag får ta semester, när jag får skriva kontrakt, om jag borde köpa half-fare card till tågen osv. osv. osv. you get my point
jag är alltså inte där än och ikväll, när jag planerat att träffa maria och andréa för svensk filmkväll och avslappnat häng så blev jag hemma istället:
påbörjade ett samtal med mamman för att reda ut ovanstående och tyckte att det gick ganska bra - tills hon kom på att hon ju har tre barn och en kroniskt less (det där var elakt) mamie och en matglad man att laga middag till. och ballonger att plocka ner. och skolryggsäckar att förbereda. och barn att duscha. och att lägga i sängen. och plötsligt hann vi inte längre
och plötsligt var klockan för mycket för att åka till maria.
jag tror och hoppas att det blir bättre. att den där vardagen kommer och att den där drömmen absolut kan bli verklighet, men - som min frustration och det här inlägget förtäljer - jag har inte hunnit nå dit än.
take my life,
do with it whatever you likee
take my life,
do with it whatever you think is right
mdo with it whatever you likee
take my life,
do with it whatever you think is right
110904. 17:02 - take my life, do with it what ever you think is right
SOUNDTRACK: anderson, album: we radio anderson
som tur är var ledig första gången (en hel dag) igår och genom en aupair-organisation i genève fick jag precis vad jag behövde:
det var fett fett. och nu ska jag iväg och träffa ett par av de här fina:
bilder från tors. 1/9 (joyeux anniversaire!)
här är min fantastiskt fina franska familj.
110902. 18:48
det vankas barnkalas på 963 route du col du sac.
110901. 23:32 - good times, late night
fin kväll ikväll. fin dag också. trots att det tog 1,5 h att klippa naglarna på de små liven.
födelsedagstvillingarna blev överraskade med finmiddag ute och la fille au-pair fick följa med.
bilder kommer senare. nu: sova. (alldeles för sent för mitt eget bästa egentligen)
----
och PS. nej, jag gråter inte på bilden. jag tvättar bort mitt smink.
och PPS. nu jag har varit här över en vecka!
110831. 15:39 - sum up
om tre minuter ska vi (förhoppningsvis, om inte mamman försovit sig - igen - (but i like her anyways)) iväg till thoiry där det finns ett shoppingcenter och jag är taggad. jag har knappt haft tid att lämna huset de här senaste dagarna och igår när jag hade tid så fick jag inte igång bilen för batteriet hade laddats ur för-jag-hade-glömt-att-stänga-av-lysena-för-här-stängs-inte-lysena-av-när-man-stänger-av-bilen-som-de-normalt-sett-gör-i-sverige och så vidare och så vidare.
börjar dock skriva nu i alla fall för att få inlägget publicerat idag och inte om flera dagar för då är jag rädd att det blir fett långt. så (ur mina dagboksanteckningar)...
...29/8:
precis som när man gör andra saker för första gången så snurrar det i min skalle. det går liksom inte att se detaljer för man fokuserar på alla detaljer (see the problem?).
mamman och pappan kom hem 2 timmar senare än planerat och det tar helt klart på krafterna att inte få vila när man tänkt sig.
tog dock en promenad som var FANTASTISK. vyerna och vädret är ju to die for och med fin svensk musik i öronen och en välbehövlig stund för mig själv så kunde det knappast blivit bättre.
DAGENS SOUNDTRACK:
HUR GÅR DET DÅ?
det är svårt att säga eftersom jag inte har någonting att jämföra med, men utan större missöden i alla fall. mamie har dock rättat mig ett par gånger och det är ju drygt just då. skaver liksom på stoltheten, men - jag är glad att hon är här. att ha någon att fråga och att prata med utöver pojkarna är guld värt. även om konversationerna inte blir så långa så känns det i alla fall bättre än att vara ensam så här i början.
mamman har, helt oprovocerat, sagt många upplyftande saker till mig och om jag får gissa så tror jag att det går rätt bra ändå... och om den där uppe vill så blir jag nog kvar ett tag.
börjar dock skriva nu i alla fall för att få inlägget publicerat idag och inte om flera dagar för då är jag rädd att det blir fett långt. så (ur mina dagboksanteckningar)...
...29/8:
precis som när man gör andra saker för första gången så snurrar det i min skalle. det går liksom inte att se detaljer för man fokuserar på alla detaljer (see the problem?).
mamman och pappan kom hem 2 timmar senare än planerat och det tar helt klart på krafterna att inte få vila när man tänkt sig.
tog dock en promenad som var FANTASTISK. vyerna och vädret är ju to die for och med fin svensk musik i öronen och en välbehövlig stund för mig själv så kunde det knappast blivit bättre.
DAGENS SOUNDTRACK:
... 30/8:
16:36 - vilar huvudet ett lite. 5 min.
vid 14.00 var jag på väg att krackelera, men efter ett skypesamtal med min mor (och bror) blev det hela bättre. satte på min ett leende vid 15.00, min meltdown till trots, och gick ner till barnen i källaren. jag styrde upp fika och bowling (med plastmuggar som käglor och en icke-så-uppblåst fotboll som klot - man tager vad man haver) på uppfarten och ganska snart var energin tillbaka.
pojkarna lekte med min kamera så att batteriet tog slut, men jag bjuder på den enda bild de lyckades ta:
17:50 - har precis insett att föräldrarna kanske inte kommer hem förrän...
19:26 - ... klockan 22.00... m.a.o. a long day, men nu är det helt klart en blessing att mamie är här.
... 31/8:
i dag har mamman varit ledig och det ju sweeeeet - då tar jag det bästa med barnen och hon det värsta!
not.
ibland önskar jag att jag funkat så, men tyvärr (lyckligtvis?) gör jag inte det.
det är skönt i alla fall att ha någon att dela ansvaret med så här i början (mamie är ju inte med barnen så mycket, fixar mest med måltider och tvätt osv.). taggar att kunna ta allt det ansvaret själv. att känna att jag har koll.
vi har glassat runt i genève idag i deras vita X5:a. sett fn-byggnaderna (som av någon outgrundlig anledning nästan fick mig att grina - fn är såååå fett bra i grunden), sett familjens kyrka, sett en glimt av genèvesjön. jag har också hunnit spana närmre på vad har har runt om mig:
16:36 - vilar huvudet ett lite. 5 min.
vid 14.00 var jag på väg att krackelera, men efter ett skypesamtal med min mor (och bror) blev det hela bättre. satte på min ett leende vid 15.00, min meltdown till trots, och gick ner till barnen i källaren. jag styrde upp fika och bowling (med plastmuggar som käglor och en icke-så-uppblåst fotboll som klot - man tager vad man haver) på uppfarten och ganska snart var energin tillbaka.
pojkarna lekte med min kamera så att batteriet tog slut, men jag bjuder på den enda bild de lyckades ta:
17:50 - har precis insett att föräldrarna kanske inte kommer hem förrän...
19:26 - ... klockan 22.00... m.a.o. a long day, men nu är det helt klart en blessing att mamie är här.
... 31/8:
i dag har mamman varit ledig och det ju sweeeeet - då tar jag det bästa med barnen och hon det värsta!
not.
ibland önskar jag att jag funkat så, men tyvärr (lyckligtvis?) gör jag inte det.
det är skönt i alla fall att ha någon att dela ansvaret med så här i början (mamie är ju inte med barnen så mycket, fixar mest med måltider och tvätt osv.). taggar att kunna ta allt det ansvaret själv. att känna att jag har koll.
vi har glassat runt i genève idag i deras vita X5:a. sett fn-byggnaderna (som av någon outgrundlig anledning nästan fick mig att grina - fn är såååå fett bra i grunden), sett familjens kyrka, sett en glimt av genèvesjön. jag har också hunnit spana närmre på vad har har runt om mig:
det är svårt att säga eftersom jag inte har någonting att jämföra med, men utan större missöden i alla fall. mamie har dock rättat mig ett par gånger och det är ju drygt just då. skaver liksom på stoltheten, men - jag är glad att hon är här. att ha någon att fråga och att prata med utöver pojkarna är guld värt. även om konversationerna inte blir så långa så känns det i alla fall bättre än att vara ensam så här i början.
mamman har, helt oprovocerat, sagt många upplyftande saker till mig och om jag får gissa så tror jag att det går rätt bra ändå... och om den där uppe vill så blir jag nog kvar ett tag.
110829. 22:32
FETT TRÖTT.
och jo, jag överlevde, men det är en utmaning och jag har mycket att lära. tell you more later.
for now,
MUSIK ATT SOVA/SLAPPNA AV TILL: ólafur arnalds – 0048_0729 (pour plus, il faut attendre.)
och jo, jag överlevde, men det är en utmaning och jag har mycket att lära. tell you more later.
for now,
MUSIK ATT SOVA/SLAPPNA AV TILL: ólafur arnalds – 0048_0729 (pour plus, il faut attendre.)
110828. 20:34 - this is where it starts
har haft en alldeles otroligt chill dag idag. jag har ätit frukost. läst bok. sopat uteplatsen. hjälpt mamie att laga mat. ätit lunch. suttit i solen. läst ut boken. sett på en grym andakt från tavelsjö med pia johansson (komikern) på svtplay. läst en novell av edgar allen poe. ätit middag. och haft något som liknade en riktig konversation med en av pojkarna.
lugnet före stormen? kanske. imorgon börjar det nämligen på riktigt. ingen mamma och ingen pappa i huset. håll tummarna för att det går bra!
DAGENS SOUNDTRACK:
lugnet före stormen? kanske. imorgon börjar det nämligen på riktigt. ingen mamma och ingen pappa i huset. håll tummarna för att det går bra!
DAGENS SOUNDTRACK:
you begin right where i end
110828. 17:02 - la vue.
jag ser toppen.
först ser jag mina knän. en skärva av la chaise-longue. orange, under mina fötter. beiga golvplattor. löv. en bråkdel av de som hamnat på marken efter stormen i förrgår.
jag ser blått vatten därefter. klor. nystädat. en syrsa som försöker lära sig simma. till vänster, två soffkuddar i gräset. de tillhör soffor, likadana som de i uteserveringen på umeås bästa café.
jag ser en parkbänk placerad med fronten ut mot branten. kronan från ett träd som jag ännu inte vet namnet på sticker upp och sträcker sig över klippkanten, högre än sina träslagsbröder, som för att få se ännu längre. få se bortanför den gröna dalen. ett gult fält. gröna, lummiga skogspartier.
jag ser inte allt. dalen är för djup.
bergsfoten på andra sidan är befolkad. glest. glest, men genuint. de har kvällssol.
sedan ser jag träd. mörkgröna, täta. de klättrar uppför bergväggen. vill också förundras. vill också få se.
kyrkklockan slår tre i farges och där, på andra sidan mina knän, på andra sidan poolen och dalen och bergkammen som är täckt i grova granar och sensommarsol,
där ser jag snön.
där. där reser sig den ståtliga toppen av mont blanc.
först ser jag mina knän. en skärva av la chaise-longue. orange, under mina fötter. beiga golvplattor. löv. en bråkdel av de som hamnat på marken efter stormen i förrgår.
jag ser blått vatten därefter. klor. nystädat. en syrsa som försöker lära sig simma. till vänster, två soffkuddar i gräset. de tillhör soffor, likadana som de i uteserveringen på umeås bästa café.
jag ser en parkbänk placerad med fronten ut mot branten. kronan från ett träd som jag ännu inte vet namnet på sticker upp och sträcker sig över klippkanten, högre än sina träslagsbröder, som för att få se ännu längre. få se bortanför den gröna dalen. ett gult fält. gröna, lummiga skogspartier.
jag ser inte allt. dalen är för djup.
bergsfoten på andra sidan är befolkad. glest. glest, men genuint. de har kvällssol.
sedan ser jag träd. mörkgröna, täta. de klättrar uppför bergväggen. vill också förundras. vill också få se.
kyrkklockan slår tre i farges och där, på andra sidan mina knän, på andra sidan poolen och dalen och bergkammen som är täckt i grova granar och sensommarsol,
där ser jag snön.
där. där reser sig den ståtliga toppen av mont blanc.
110827. 21:26 - "ça viendra"
har haft ont i magen idag. inte för att jag inte vill vara här utan troligtvis för att jag vill vara här och jag vill vara där och jag vill vara överallt och har med andra ord inte tagit det särskilt lugnt senaste veckorna för att hinna vara överallt. jag missade m.a.o. festen som famlijen var på från 12-19, jag och mami (mormor) hängde i huset istället. hon siestad e framför tv:n och jag siestade i sängen. sedan åt vi en av de tystaste middagar (den tystaste?) jag varit med om.
obekvämt?
nej, faktiskt inte.
avslappnat.
helt utan språkliga förväntningar från ena sidan och helt utan prestationsångest från den andra. mot slutet kom "samtalet" igång mer och hon sa:
obekvämt?
nej, faktiskt inte.
avslappnat.
helt utan språkliga förväntningar från ena sidan och helt utan prestationsångest från den andra. mot slutet kom "samtalet" igång mer och hon sa:
t'inquiète pas. la langue, ça viendra. ça viendra.
110826. 22:28 - i stormens öga
110825. 22:10 - je suis arrivée à farges
SOUNDTRACK: tallest man on earth - into the stream
första dagen. bad, bad, bad (som i att bada förövrigt. inte som i "dålig").
jag började med att (på knagglig franska) bond:a med tvillingarna i deras rum imorse. käkade en typiskt fransk frukost med croissanter och massor av marmelad och sylt och nutella (inte för mig iofs. obviously). lyckades faktiskt få i mig ett grovt bröd, men jag misstänker att det finns en risk att det blir snålt om sådant i framtiden.
sedan har vi badat. i poolen. i mängder.
huset är helfräscht. byggdes för tre år sedan och är arkitektritat. utsikten är to kill for (600 m.ö.h. om jag förstod det rätt) och vädret är STEK.
första dagen. bad, bad, bad (som i att bada förövrigt. inte som i "dålig").
jag började med att (på knagglig franska) bond:a med tvillingarna i deras rum imorse. käkade en typiskt fransk frukost med croissanter och massor av marmelad och sylt och nutella (inte för mig iofs. obviously). lyckades faktiskt få i mig ett grovt bröd, men jag misstänker att det finns en risk att det blir snålt om sådant i framtiden.
sedan har vi badat. i poolen. i mängder.
huset är helfräscht. byggdes för tre år sedan och är arkitektritat. utsikten är to kill for (600 m.ö.h. om jag förstod det rätt) och vädret är STEK.
ikväll har "min familj" en liten grillfest (äter alltså middag nu - klockan 22), men jag käkade tidigare med barnen och tar det coolt nu istället. är rädd att jag, om jag försökte sitta med dem, skulle sluta i något halvdeprimerat state of mind eftersom jag är för trött för att försöka förstå och göra mig förstådd. peppar istället upp i ma chambre (mitt rum) och tänker att "tamme tusan - snart sitter jag också där och skrattar och sällskapar, på franska."
110824. 12:45 - and i'm off
30 minuters internet för 29 kronor på arlanda. under 1 krona/minut! ahmahgaahd.
känner mig lite unsatisfied. hade ju planerat att kunna flanera omkring och fördriva tid fram till incheckning klockan 17.30, men för det första blir man osmidig med en bagagevagn och för det andra kommer jag ju måste optimera tiden för att använda internet tiden maximalt och ändå, ändå, när jag kollat facebook, twitter, bloggar (som jag inte ens följer) och aftonbladet och allt så kommer det bara ha gått trettio minuter. inget flanerande på internet, nehepp.
känner mig också aningens ambivalent för jag är så nervös inför vad som väntar att jag gärna skulle låta det dröja lite extra länge, för att om möjligt bli mer redo. samtidigt så är jag nog så redo jag kan bli. tiden får gärna flyga förbi så att jag får möta framtiden och familjen och frankrike fort.
eller så får den gå i normal tempo. jag kan ändå inte påverka den. lugna andetag.
nu ska jag njuta av den otroligt obehagliga, men välkomna och fruktansvärda känslan av ovisshet.
lägger framtiden i guds händer.
känner mig lite unsatisfied. hade ju planerat att kunna flanera omkring och fördriva tid fram till incheckning klockan 17.30, men för det första blir man osmidig med en bagagevagn och för det andra kommer jag ju måste optimera tiden för att använda internet tiden maximalt och ändå, ändå, när jag kollat facebook, twitter, bloggar (som jag inte ens följer) och aftonbladet och allt så kommer det bara ha gått trettio minuter. inget flanerande på internet, nehepp.
känner mig också aningens ambivalent för jag är så nervös inför vad som väntar att jag gärna skulle låta det dröja lite extra länge, för att om möjligt bli mer redo. samtidigt så är jag nog så redo jag kan bli. tiden får gärna flyga förbi så att jag får möta framtiden och familjen och frankrike fort.
eller så får den gå i normal tempo. jag kan ändå inte påverka den. lugna andetag.
nu ska jag njuta av den otroligt obehagliga, men välkomna och fruktansvärda känslan av ovisshet.
lägger framtiden i guds händer.
leave it to me
anxiety.
anxiety.
