13:16 monday. day.
Jag sitter i pyjamas. Hyn är oljig och full av rester av det smink jag inte orkade tvätta bort igår. Alldeles strax kommer solens strålar börja värma upp luften i lägenheten till en klibbig, syrefattig kvalmig temperatur, men ännu ett tag kan jag ha persiennen uppe och balkongdörren på vid gavel. Jag har inte kommit längre än till soffan, trots att jag klev upp innan nio. Håret är otvättat. Magen är full av lättsaltade chips och den putar ut. T-shirten har åkt upp, så det är en glipa mellan den och pyjamasshorten. Jag mår lite illa. Klockan är nog egentligen half past hungry. Om en och en halv timme börjar jag jobba.
Jag har ett obesvarat sms i min inkorg. Ett ignorerat meddelande på facebook. (Paus. Hittar chipsrester i naveln.)
Min kropp är utsträckt som ett utropstecken, men i huvudet hakar tankarna ihop sig. Frågetecken.
Tiden får räta ut dem. Tiden får svara på meddelandena. Tiden får tvätta mitt hår och mitt ansikte. Tiden får byta mina kläder. Allt har sin tid.
Nu ska jag omfamna sunkigheten och melankolin, för jag vet att det kommer bättre tider.
