le vent nous portera

hur mycket påverkar vårt utseende hur folk bemöter oss? varför förväntar man sig inte ett glatt "hej!" från den med långt, svart, stripigt hår och läderrock i skivbutiken på samma sätt som man tar det som en självklarhet från den med ljust mönstrad t-shirt och nytvättat, sommarblekt hår? hur djupt rotade är våra inre fördomar/föreställningar om folks personlighet och liv i förhållande de egenskaper de har på ytan? kan en förändring i utseende också innebära en tydlig skillnad i möjligheten att få jobb/utbildning?

den senaste tiden har jag plöjt en bok vid namn "CLASS: a guide through the american status system" (paul fussell, 1983). det var kanske inte den mest underhållande sommarläsningen (vilket titeln avslöjar rätt bra), men trots det en väldigt intressant analys av hur våra yttre tillgångar och sättet vi för oss på säger väldigt mycket om vilken social klass vi tillhör.

fussell behandlar amerikanernas inredning, talade språk, val av/tillgång till utbildning och arv/härkomst som olika faktorer genom vilka deras klasstillhörighet bestäms. han skriver också ett avsnitt om utseende och kommer fram till att "Apperance Counts:

• [...] The necktie's association with responsibility, good employmentship, and other presumed attributes of the obedient middle class is well documented by (John T.) Molloy. He had a series of men interviewed for good jobs. Some wore ties, others did not. 'Invariably', he found, 'those men who wore their ties to interviews were offered jobs; those without them were turned down.'"

skrämmande resultat tycker jag, även om det är långt ifrån förvånande. i en värld där vi människor vill ha snabba, enkla svar på allt gör vi det väldigt ofta lätt för oss genom att placera varandra i fack; att utestänga intresset för det oliktänkande och alternativa gör att vi slipper fundera på annat än det "viktiga" (e.g. om det är smartare att tanka bilen före eller efter man handlat eller om det är mer okej att bära moonboots och leggings än moonboots och tights eller dylika frågor).

fördomarna är vi tyvärr väldigt sällan medvetna om och även om de uppstått för att förenkla tillvaron för oss i en stressig och intrycksrik värld så tror jag att de många gånger hindrar oss från att se undret i mångfalden vi har omkring oss. jag menar att vi låser oss så hårt vid sakers (inte bara människors) yttre att vi missar chanser att förgylla vår värld gång på gång på gång. för tänk om den dejten du ratade för att den "hade fel hårfärg" hade kunnat vara the love of your life? och tänk om du en gång blir den som sorgsen lunkar hem från en anställningsintervju för ditt drömjobb, nekad en anställning för att du inte bar en liten tygbit runt halsen?

i say: SHUT YOUR EYES and OPEN YOUR MIND.