le vent nous portera

"jorden är rund för att det inte ska finnas gränser" (loesje)

23, rest in peace

Publicerad 2014-01-29 23:51:00 i PARTY, livspepp, vettigt,

 
Jag har har varit upp sedan 04:00. Klockan är nu 23:40 och man skulle kunna tro att jag kämpar med att hålla mig vaken för att riktigt leva ut mina sista minuter som 23-årig, men... 
Riktigt så är inte fallet. Jag har skrivit PM till seminariet jag har imorgon bitti och dessförinnan var jag på möte och dessförinnan tvättade jag och var på lektion och städade rummet och jobbade några timmar, så jag har inte behövt kämpa så hårt för att hålla mig vaken. 
Däremot har jag behövt kämpa hårt för att inse att jag fyller år imorgon. Jag har haft så fullt upp att jag snurrat till det i vad det är för dag och månad och... år? 
Men nu, nu är PM:ET skrivet, tvätten tvättad, skolan skolad, rummet städat, mötet mött, jobbet jobbat och ljusen tända och nu, nu ska jag leva ut mina sista minuter som 23-årig genom att ladda för mina första minuter som 24-åring. Min kloka diakon påpekade nämligen för mig en gång att Gud ju skapade människan på 6:e dagen, 7:e dagen (människans första dag) var vilodag och därför har Gud redan från början visat oss att vi ska vila INFÖR saker, inte av utmattning efter att allt är gjort.

E4:an Norr

Publicerad 2014-01-25 16:56:00 i musique, vettigt,

Jag sitter i bilen 8 km utanför schtaan.
Vi rullar, men i mig står det stilla.
9 km.

Två dagar har jag spenderat på våra gamla gator och jag försöker göra dem nya, men jag säger som Lars: "vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem, där är himlen lite närmre för mig".
Och "det är så lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart".
Och "när jag känner så så tänker jag på dig" fastän jag vet att det blev rätt det som blev. Fastän jag vet att gatorna inte längre är våra. De är ibland mina, ibland är de dina och ibland skrämmer det mig att vi kanske inte i framtiden kommer kunna dela upp dem emellan oss som vi gör nu.
Schtaan ligger mig varmt om hjärtat och när jag sätter mina fötter längs Kanalgatans trottoarer bränner det ibland till så jag blir tårögd. Mina ögon svettas.

Jag rullar söderut trots att mitt inre blir stilla över längtan efter att en gång kunna gå längs de där gatorna, kanske inte tillsammans, men i alla fall samtidigt med dig.
Utan att skorna klämmer.
106 km till stan.
 
-----------------------
 
Jag skapar mig nya minnen på gamla gator och tackar Lars för kloka ord.
 
"nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du"
 

here we go again

Publicerad 2014-01-23 04:37:00 i

Snart kanske det kommer upp något vettigt eller kul eller något fett musiktips,
men until then nöjer jag mig med sådant här...
 
 
Morgonstund har guld i mun(d).
 

alfapet eller peta alf

Publicerad 2014-01-18 19:04:40 i

Jag ska på tentafest, men hade helst suttit hemma och spelat alfapet med fina vänner. 
Men - har man en tenta att fira, så har man en tenta att fira. Jag tror det blir kul, men just nu är jag inte fett me pepp. 
 
 
 
 

att göra sitt allra bästa

Publicerad 2014-01-16 22:52:00 i livspepp, vettigt,

Jag är en väldigt prestationsdriven person. Har varit det väldigt länge och det blir sällan så tydligt som när det handlar om skolbetyg:
Jag gick ut högstadiet och fick stipendie för att jag hade årskursens bästa utgångsbetyg. Jag gick ut gymnasiet och fick stipendie för bästa prestation: betygsmässigt och socialt. Jag spikade teoriprovet till körkortet (om nu det räknas som skolbetyg). Jag satsade och uppnådde nivå B2 (nivå 4 av 6, där 6 är "helt flytande") på den internationella skalan för språklignivå i franska, trots att det enda som krävdes (för en ansökan till ett schweiziskt universitet) var B1. Inte ens under mitt år på folkhögskola, där inga betyg delades ut, kunde jag låta bli att drivas av önskan att göra mitt allra bästa.
Det är bra att göra sitt allra bästa, att våga engagera sig, helt klart. Problemet är bara när man gör sitt allra bästa i något som faktiskt är ganska världsligt och det tar upp så mycket tid och energi att man inte hinner med resten av livet. Jag har länge jobbat med att försöka ändra fokus, att göra mitt allra bästa i något annat... typ göra mitt allra bästa i att...
typ att.
tja.
LEVA. helt enkelt.
 
Den lusten, att göra mitt allra bästa i konsten att leva livet, i kombination med videon nedan (tack Emma för tipset!) var det som idag fick mig att lägga kurslitteraturen åt sidan och gå på bönegrupp och umgås med vänner och Gud, och... att unna mig en sådan där krämbulle som jag längtat efter så länge.
 
 
Imorgon är det fredag! Köp en krämbulle du med! Because you're worth it.
 

den morfonologiska inflektionens komplementära distribution och VINTERMYS

Publicerad 2014-01-16 11:50:00 i PARTY,

Sammanfattning av veckan: plugg på 150 % genom dubbla tentor, massor av fokus och avstängd mobil för pluggets skull, varvat med unnanden som middag ute med vänner, gos framför brasan och mys med mamma och pappas katt (och ett allergipiller eller två för att inte snora så mycket).
Idag är det skidor på TV, från SM i Umeå, och jag kämpar-kämpar-kämpar för att klämma in lite plugg mellan stavtagen... Efter tentan imorgon ska jag fira med en HELT ledig helg och live-skidor ute på Gammlia. Tur det finns ljusglimtar så här i mörka pluggtider!
 
 
 
 
 

tainting everything with your doubt

Publicerad 2014-01-12 23:06:00 i vettigt,

 
 
Det bor ett spöke i mitt hus.
 
Det är ett spöke som taint:ar allt med sina tvivel. Det liksom skvätter svart bläck över allt färglatt och fint. Svart bläck av doubt som säger "var medveten om att allt, alltid, kan gå åt skogen oavsett hur lovande det verkar". Spöket försöker ibland lura i mig att det är självbevarelsedrift det hela handlar om och att det ju är bra och att spöket därför inte existerar,
men en dag i höstas såg jag det där spöket. Jag såg det med mina egna ögon och nu vet jag att det finns. Till det spöket säger jag "DRA ÅT SKOGEN och sluta stänka tvivel över all min glädje!"
 
There's no point in worrying about losing
[add any thing you're thankful about]
when you still have it.
Where's the sense in that?
All you end up with is tainting everything with your doubt.

- fritt ur Billy and Me, Giovanna Fletcher
 
 
 ----------------
i natt sover jag i mammas och pappas säng.
 

liar, liar, pants on fire!

Publicerad 2014-01-11 20:51:00 i PARTY,

Jag är FÖRKYYYYYLD och underhåller mig själv med att hitta nya roliga funktioner på datorn. Ville skriva ett längre inlägg, men jag oRKAR InTE... så jag spontanade fram ett fint litet videoinlägg istället. Så kan det gå!
 
 
 

BREAKTHROUGH

Publicerad 2014-01-08 23:37:47 i PARTY,

jag har varit och nosat där tidigare, men it takes a lot of courage to admit that you're wrong och en väldans massa styrka för att mota bort stoltheten från sin tron.
(och ibland vet man inte vad som är bäst för en själv...)
jag har gjort framsteg ikväll och vågat erkänna för mig själv att han inte var den ultimate mannen för mig.
det har jag firat med kardemummamuffins (från statoil denna gång), enorma mängder go-mjölk och en riktigt, riktigt smörig bok om the perfect love story.

(men du, om du läser, don't worry, du är den ultimate för någon. det är jag hundra på.)

en morgon med dolphins

Publicerad 2014-01-07 11:36:00 i musique,

Jag tänkte jag skulle vända tillbaka dygnet till skolrytmen. Har försökt sedan i fredags, men med tanke på att jag inte lyckats kliva upp förrän - tidigast - 9:30 under de här fem dagarna (med undantag av fredagen, då jag klev upp klockan sex, men gick och la mig igen klockan nio och sov till elva...) så måste jag väl erkänna att försöken varit ganska halvdana. Intentionen var god, men utan större motivation kommer man inte så långt...
Den här morgonen har varit ett praktexempel på det. När jag lagt mig igår kväll fylldes jag av inspiration att kliva upp i tid, gå på promenad och hinna plugga ett par timmar innan lunch, så jag ställde väckaren på 08:00.
Allt gick enligt planen; jag somnade, sov gott, vaknade av att väckaren ringde, kände mig pigg, men - så kom jag åt den där förbaskade snoozeknappen och insåg att allt var kört, så jag somnade om, stängde av väckaren helt när den ringde gången efter och klev slutligen inte upp förrän 10:15. Försöker rättfärdiga allt med att tänka att det är okej att passa på att ta sovmorgon medan man har möjlighet... imorgon är det ju kört liksom.
 
Den här videon har varit morgonens soundtrack, en fantastisk cover av en Andy McKee & Don Ross-låt:
 
 
En gång i tiden var jag väldigt kär i killen till vänster. Det är längesedan nu och det är väldigt skönt att kunna se tillbaka på allt det där och känna att det tillhörde mitt liv då och att jag är glad att jag upplevde det, men att jag inte saknar det i mitt liv idag. Hoppas att det får bli så med fler saker i livet. Lyssna och NJUT.
 

att inte märka att det spirar

Publicerad 2014-01-01 21:57:00 i vettigt,

Gud är allt bra finurlig hen. Lite för finurlig ibland enligt min mening. När man står och trampar där i ödemarken och inte vet varken ut eller in - alla beslut som ska tas om framtiden, om morgondagen, om vilken middagsmat det blir och jobb och vinterjacka och fackmedlemskap och vänner eller ovänner eller vänliga hälsningar och på återseende - allt med en stor känsla av förvirring och brist på inspiration - kan Guds finurlighet vara lite frustrerande att ha att göra med. Hen har ju en tendens att fixa saker och ting, men sällan med den framförhållning vi önskar eller på det sätt vi väntat oss...
Jag står just nu där och snurrar. Borrar ner fötterna i sanden i protest mot att jag inte vet vilket håll jag ska gå. Har vandrat i öken länge nu och är less på den torra luften och har fått nog av känslan av att grönskan inte kommer närmre, oavsett hur mycket jag tycker att jag följer Guds röst, som borde leda mig mot den. Tänker att det är en ny tid nu. Tänker att 2014 borde bjuda på förändring. Tänker att det helst får ske över en natt, så jag slipper få så mycket sand i skorna på vägen.
Men så läser jag i Jesajas bok (43:19)...
 
Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.

... och så blir jag påmind om hur lite koll jag har och hur stor koll Gud har, och så tänker jag att det kanske är bäst att trampa vidare ändå så kanske jag snart får syn på det som spirar.

Om

Min profilbild

om sara maja pauline

Mitt domännamn till trots är jag inte alltför lazy. Har snarare en historia av motsatsen, men jobbar numera medvetet för att dra ner på "görandet" och öka "varandet". Jag är 24 år och tackar Gud för varje dag jag får, lättsam som tung. Just nu läser jag Kandidatprogrammet i Språk (inriktning Freds- och Konfliktstudier) vid Umeå Universitet och därför tänkte jag gå emot allt vad svensklärare sagt mig om stil och skrivande och börja varje kommande mening med "Jag". Bara för att jag kan: Jag äter vegetariskt av moraliska och ekologiska skäl. Jag lyssnar på: bra musik (så klart), mest av typen soul/motown, indierock och -pop. Jag är lite rädd för radiohits... Jag brinner för att älska mina medmänniskor, precis som Jesus. Jag tycker om socialism. Jag drömmer om att leva internationellt och utan materiella tvång. Jag vill leva ett aboriginal life i (/utanför) en överteknologisk värld. Helst

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela