när good times are gone forever
E4:an Norr
Vi rullar, men i mig står det stilla.
Två dagar har jag spenderat på våra gamla gator och jag försöker göra dem nya, men jag säger som Lars: "vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem, där är himlen lite närmre för mig".
Och "det är så lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart".
Och "när jag känner så så tänker jag på dig" fastän jag vet att det blev rätt det som blev. Fastän jag vet att gatorna inte längre är våra. De är ibland mina, ibland är de dina och ibland skrämmer det mig att vi kanske inte i framtiden kommer kunna dela upp dem emellan oss som vi gör nu.
Schtaan ligger mig varmt om hjärtat och när jag sätter mina fötter längs Kanalgatans trottoarer bränner det ibland till så jag blir tårögd. Mina ögon svettas.
Jag rullar söderut trots att mitt inre blir stilla över längtan efter att en gång kunna gå längs de där gatorna, kanske inte tillsammans, men i alla fall samtidigt med dig.
Utan att skorna klämmer.
106 km till stan.
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du"
here we go again
gomorron, gomorron, gomorron och välkommen ombord på...
om du, liksom jag, behöver pepp
alfapet eller peta alf
att göra sitt allra bästa
Jag gick ut högstadiet och fick stipendie för att jag hade årskursens bästa utgångsbetyg. Jag gick ut gymnasiet och fick stipendie för bästa prestation: betygsmässigt och socialt. Jag spikade teoriprovet till körkortet (om nu det räknas som skolbetyg). Jag satsade och uppnådde nivå B2 (nivå 4 av 6, där 6 är "helt flytande") på den internationella skalan för språklignivå i franska, trots att det enda som krävdes (för en ansökan till ett schweiziskt universitet) var B1. Inte ens under mitt år på folkhögskola, där inga betyg delades ut, kunde jag låta bli att drivas av önskan att göra mitt allra bästa.
den morfonologiska inflektionens komplementära distribution och VINTERMYS
dagens rättfärdigande
tainting everything with your doubt
men en dag i höstas såg jag det där spöket. Jag såg det med mina egna ögon och nu vet jag att det finns. Till det spöket säger jag "DRA ÅT SKOGEN och sluta stänka tvivel över all min glädje!"
Where's the sense in that?
- fritt ur Billy and Me, Giovanna Fletcher
liar, liar, pants on fire!
BREAKTHROUGH
(och ibland vet man inte vad som är bäst för en själv...)
jag har gjort framsteg ikväll och vågat erkänna för mig själv att han inte var den ultimate mannen för mig.
det har jag firat med kardemummamuffins (från statoil denna gång), enorma mängder go-mjölk och en riktigt, riktigt smörig bok om the perfect love story.
(men du, om du läser, don't worry, du är den ultimate för någon. det är jag hundra på.)
en morgon med dolphins
Allt gick enligt planen; jag somnade, sov gott, vaknade av att väckaren ringde, kände mig pigg, men - så kom jag åt den där förbaskade snoozeknappen och insåg att allt var kört, så jag somnade om, stängde av väckaren helt när den ringde gången efter och klev slutligen inte upp förrän 10:15. Försöker rättfärdiga allt med att tänka att det är okej att passa på att ta sovmorgon medan man har möjlighet... imorgon är det ju kört liksom.
att inte märka att det spirar
... och så blir jag påmind om hur lite koll jag har och hur stor koll Gud har, och så tänker jag att det kanske är bäst att trampa vidare ändå så kanske jag snart får syn på det som spirar.