23, rest in peace
Jag har har varit upp sedan 04:00. Klockan är nu 23:40 och man skulle kunna tro att jag kämpar med att hålla mig vaken för att riktigt leva ut mina sista minuter som 23-årig, men...
Riktigt så är inte fallet. Jag har skrivit PM till seminariet jag har imorgon bitti och dessförinnan var jag på möte och dessförinnan tvättade jag och var på lektion och städade rummet och jobbade några timmar, så jag har inte behövt kämpa så hårt för att hålla mig vaken.
Däremot har jag behövt kämpa hårt för att inse att jag fyller år imorgon. Jag har haft så fullt upp att jag snurrat till det i vad det är för dag och månad och... år?
Men nu, nu är PM:ET skrivet, tvätten tvättad, skolan skolad, rummet städat, mötet mött, jobbet jobbat och ljusen tända och nu, nu ska jag leva ut mina sista minuter som 23-årig genom att ladda för mina första minuter som 24-åring. Min kloka diakon påpekade nämligen för mig en gång att Gud ju skapade människan på 6:e dagen, 7:e dagen (människans första dag) var vilodag och därför har Gud redan från början visat oss att vi ska vila INFÖR saker, inte av utmattning efter att allt är gjort.
