tainting everything with your doubt
Det bor ett spöke i mitt hus.
Det är ett spöke som taint:ar allt med sina tvivel. Det liksom skvätter svart bläck över allt färglatt och fint. Svart bläck av doubt som säger "var medveten om att allt, alltid, kan gå åt skogen oavsett hur lovande det verkar". Spöket försöker ibland lura i mig att det är självbevarelsedrift det hela handlar om och att det ju är bra och att spöket därför inte existerar,
men en dag i höstas såg jag det där spöket. Jag såg det med mina egna ögon och nu vet jag att det finns. Till det spöket säger jag "DRA ÅT SKOGEN och sluta stänka tvivel över all min glädje!"
men en dag i höstas såg jag det där spöket. Jag såg det med mina egna ögon och nu vet jag att det finns. Till det spöket säger jag "DRA ÅT SKOGEN och sluta stänka tvivel över all min glädje!"
There's no point in worrying about losing
[add any thing you're thankful about]
when you still have it.
Where's the sense in that?
Where's the sense in that?
All you end up with is tainting everything with your doubt.
- fritt ur Billy and Me, Giovanna Fletcher
----------------
i natt sover jag i mammas och pappas säng.
