le vent nous portera

"jorden är rund för att det inte ska finnas gränser" (loesje)

höftar inte vg den här gången

Publicerad 2014-04-28 23:16:03 i PARTY,

vet ni va? livet ä' bra!

jag har inte prioriterat tentaplugg idag, och det kan man ju tycka vad man vill om. jag sa "det blir nog inte vg den här gången..." och min mamma sa "bra."
 
nu ska jag dock sova och hålla tummarna för att det i alla fall blir ett g.
 
gud är med i livet, som en sol, som alltid finns där, trots att molnen skymmer sikten ibland. (classic.)
 
här är jag när jag är cool:
 
 
här är jag när jag inte prioriterar tentaplugg:
 
 
     
 
 
Comments (0)
hopp, omprioritering, vårsol,

Om varför jag är så ARG.

Publicerad 2014-04-26 16:43:00 i revolution, vettigt, värderingar,

JAG BLIR SÅ UPPRÖRD! UPPRÖRD UPPRÖRD UPPRÖRD UPPRÖRD. 
 
Det har startats ett nytt parti i Sverige. De kandiderar till riksdagen och kallar sig "Kristet värdeparti". 
"Kristet" alltså..? Intressant. 
Samtidigt är partiets viktigaste valfråga att bevara och aktivt återinföra de samhällsstrukturer som bland (mycket) annat innebär att minst 70 000 kvinnor dör och att miljontals andra kvinnor får allvarliga men varje år. De vill göra aborter olagliga.
Att minska mödradödligheten och barnadödligheten är två av FN's åtta milleniemål. Dessa mål har FN's medlemsländer gått med på att aktivt arbeta för att uppnå senast 2015. 13% av de kvinnor som dör i samband med graviditet eller förlossning dör på grund av osäkra, illegala aborter. I Afrika söder om Sahara är den andelen ännu större: 30-40%. Det görs närmare 20 miljoner osäkra aborter varje år. Enligt RFSU dör 1000 kvinnor om dagen till följd av detta. De som utför aborterna är kvinnor som ser aborten som en sista utväg vid en oönskad graviditet och i förskräckligt många fall är graviditeterna är orsakade av att kvinnorna blivit våldtagna.
 
"Abortförbud i ojämställda, ojämlika länder är förmodligen den grövsta formen av dubbelbestraffning mot kvinnor." skriver den kristne socialdemokraten Peter Weiderud i ett VÄLDIGT läsvärt blogginlägg här. Världen är inte jämställd. Sverige är inte ett jämställt land. Vi har, enligt Bibeln, ingen rätt att döma varandra. Därför kan vi inte hävda att det är kristet att förbjuda aborter. 
 
Förstå mig rätt: jag tycker att abortfrågan är viktig och förespråkar inte att man ska abortera foster hur som helst; jag anser verkligen att liv är en gudomlig gåva! Det jag säger är att vi kristna har fått i uppdrag från Gud att ta hand om hans skapelse - att värna alla människors rätt till ett gott liv. Ingen ska längre vara jude eller grek, slav eller fri. Lärljungarna ska dela vad de äger så alla får vad de behöver. Vi ska älska våra nästa. Vi ska inte döma och bestraffa varandra. Vi ska inte kasta den första stenen. 
 
I en värld där ansvaret för barnafödande och -uppfostrande delades lika mellan män och kvinnor, där samtycke var grundvillkor för sex och där levnadsstandarden kunde garantera bästa förutsättningar för att tillgodose alla individers behov skulle den här diskussionen inte finnas. 
 
Vi lever inte i det samhället idag. 
Därför måste vi arbeta för att öka möjligheten till säkra aborter världen över istället för att tabubelägga detta gigantiska problem, i tron att om vi pular in problemen under mattan så kommer de sluta existera. (Kvinnor har i alla tider hittat sätt av avsluta oönskade graviditeter oavsett om de varit på ett säkert sätt eller inte. Problemet kommer kvarstå.) Parallellt med detta måste vi inse att vägen till att minska antalet aborter är genom ökad tillgång till kunskap om sexuella relationer och preventivmedel och - ABSOLUT VIKTIGAST - att se till att män också axlar ansvaret för sexuella relationer och reproduktion!
 
"Kristet värdeparti" är inte ett kristet parti. Det kan, måhända, vara ett parti som utgörs av många kristna personer, men det är inte ett parti som har rätt att ta patent på vad som är en kristen partiståndpunkt eller ej. Jag är kristen och håller ABSOLUT INTE med i detta nybildade partis åsikter. Jag tycker att deras agerande går att jämföra med när USA eller andra länder och grupper för krig "i Guds namn" - och jag blir så ARG. Det är klart att färre kommer till tro när vad som är "kristet" inte längre är vad Jesus talade om:
 
"Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." Joh. 13:35
 
Kärleken är den lag vi ska följa och att försätta ännu fler kvinnor i omöjliga, livshotande situationer som samhällets förtryckande strukturer försatt dem i är inte att visa kärlek. Tvärtom. 
 
Jag kommer inte rösta på Kristet Värdeparti i riksdagsvalet. Jag kommer rösta med hjärtat - rött och till vänster. Det menar jag är att visa kärlek. 
 
-----------------
MINA KÄLLOR:
Om kvinnor, konflikt och våldtäkt: http://www.sakerhetspolitik.se/Hot-och-risker/Konflikter/Kvinnor-fred-och-sakerhet/ 
Om FN's milleniemål: http://www.globalis.se/Statistik/FN-s-millenniemaal
Om vikten av tillgång till säkra aborter: http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Externt-material/dialog-for-forondring-2010.pdf?epslanguage=sv
Om det parti som smutsar ner Jesus namn genom icke-kristna metoder: http://www.kristnavardepartiet.se  
Comments (0)
alla delar är lika viktiga, ansvar, gylleneregeln, kroppen, kärlek,

jag har ett monster i magen

Publicerad 2014-04-24 10:11:17 i livsdepp,

Livet är SÅ BRA på SÅ MÅNGA sätt,
men jag har ett monster i magen.
Det är ett monster som stör min sömn, som stör min vakna tid och som skulle störa allt däremellan om det funnits något däremellan. Det är ett monster som gör att jag mår illa större delen av min vakna tid, ibland mer, ibland mindre, men sällan inte alls. Monstret i magen får ibland för sig att riva mig i tarmarna eller blåsa upp sig till en ballong, så att allt liksom måste töjas ut. Som tur är tycker monstret om mat (dock inte kaffe eller för mycket socker), så maten får jag stoppar i mig får jag behålla, och jag har lärt mig äta för att jag behöver det, snarare än att aptiten säger åt mig att mat är gott.
 
Jag är ganska bra kompis med monstret i magen. Jag har liksom tvingats bli det. (Försöker dock bli av med det... men säg inget till monstret om det, då kanske hen blir sur!) Jag brukar tänka att om jag ibland låter det bestämma vad vi ska göra, så kanske jag också får bestämma ibland. Sådana gånger biter jag i det sura äpplet och sjukanmäler mig från mina planer. Andra gånger biter jag ihop, bestämmer mig för att inte lyssna, sväljer ett piller eller två och följer mina planer. Monstret ska inte få stoppa mig!
Idag säger planerna att jag har ett PM att skriva och ett seminarie att gå gå. Monstret säger något annat och jag har inte bestämt än om jag ska följa planen eller monstret.
Hur det än är så är jag less.
 
 
Less.
 
Och det värsta är när jag inser att jag kanske måste lyssna på monstret ännu oftare för att bli av med det... "Hej monster. Vill du bli min bästa vän?" Uh.
 
 
Comments (0)
hälsa, kroppen, magkatarr, ohälsa, omprioritering,

känslomässigt förkyld

Publicerad 2014-04-22 21:07:00 i ?, vettigt,

Enligt planen vankades det bastukväll i kväll, men ibland går inte allt enligt planen. 
 
Jag har varit uppe sedan 04:10 för jobbets skull och när det började lida mot dags-för-packning-av-bastugrejer kände jag hur hela kroppen stretade emot, trots det bastusug jag burit på så länge. Jag hamnade på soffan istället. Där har jag filosoferat och pratat med Gud, tagit hand om min mage och fascinerats av dammet som stilla dalat genom solstrålarna i vardagstummet. 
I mina funderationer slog tanken mig att mitt känslomässiga tillstånd just nu präglas av rastlöshet, längtan efter nytt, men också av slitenhet och nästäppa. Nästäppa? Ja, nästäppa. Nästäppa på så vis att jag inte riktigt känner alla goda dofter och all glädje som ligger i luften. Jag är liksom lite numb. Det är en nästäppa som är en rest av en djup och långdragen influensa, men som också pekar mot bättre tider. 
För att kurera min känslomässiga förkylning krävs tålamod; jag måste orka ligga kvar i soffan lite till, inte kasta mig ut i hetluften direkt, utan vänta tills nästäppan helt släppt, så jag inte åker på ett bakslag och blir sängliggande igen. 
Men det är svårt. Sådär som det klassiska scenariot när man är för frisk för att sjukanmäla sig, men för sjuk för att gå till skolan... 
 
Bastu är tyvärr farligt om man har en förkylning i kroppen, så det var kanske bra att jag stannade hemma... om nu det gäller även för känslomässiga förkylningar det vill säga.?
Comments (0)
hälsa, kroppen, känsloliv, kärlek, omprioritering, vårsol,

life is beautiful

Publicerad 2014-04-18 23:17:25 i livspepp, vettigt,

Ja, min rubrik är cheesy, men den är sann. Gud väljer lägga sin skatt i bräckliga lerkärl; trasiga, brustna människor, som du och jag, och genom sprickorna får livets låga lysa igenom. Vi ser helt olika ut. Det enda vi alla har gemensamt är allt vi har sprickor. Sprickorna är inte tomrum. Sprickorna fylls av ljuset ifrån skatten. Bara genom våra sprickor kan livets ljus lysa.
 
Det är vackert och det är livet och i helgen låg fyra bräckliga lerkärl tillsammans på madrasser i en villa i Västerbottens ibland och sken av livets ljus. De delade det vackra; skatten och allt det brustna. 
Comments (0)
bräckliga lerkärl, family, glädje, gudstjänst, hopp, la vie est belle,

vardagsvisdom på kiosken

Publicerad 2014-04-15 12:38:00 i PARTY,

Det finns så mycket fint jag skulle kunna berätta om, men jag tänker ta vara på solen och gå ner en sväng på stan istället. En snabb grej vill jag dock dela;
Jag och Emma blev filmsugna häromdagen och första tanken var att streama något, men så slog det oss att det ju är något visst med att gå och hyra film. Hela grejen med att kliva in i ett paradis av berättelser i rörlig bild, förundras över alla som har något att berätta, skrämmas lite av tanken på att måsta välja bort hundratals filmer för en eller två filmskapares skull, men sedan några minuter senare stå där med ett dvdfodral (eller VHS som på den gamla goda tiden) i handen, fylld av förväntan, slog streamingidén med hästlängder! Lösviktsgodiset i plastlådor på lastpallar och alla 1-kronasgodisar vid kassan lockade. Till och med viljan att möta kioskägarens alltid tillhörande skumhet (Undrar om det står som önskvärd egenskap i platsannonser för sådana jobb, det slår ju aldrig fel...) spelade in när vi alltså valde att ta en promenad och hyra film "på riktigt".

Vårt beslut var helt rätt. Två franska filmer hyrde vi och vi lämnade sedvanligt in dem innan klockan 18 dagen efter.
Och utöver skumheten, de miljontals (nåja... nästan) filmerna i varierande kvalitet, det gamla lösviktsgodiset och 1-kronas-bananaskidsen, så bjöd kioskägaren på lite härlig vardagsvisdom:
 
Kan det bli bättre?
 
Comments (1)
Vardagslyx, film, glädje, livspepp, vardagsvisdom,

i väntan på bättre tider #2

Publicerad 2014-04-10 20:50:53 i livsdepp, livspepp,

 
Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt. Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.
Genom din ångest, när allt är svårt, delar Gud din smärta och all din gråt.

(Psalm 205, Svenska Psalmboken)
Amen.
Comments (0)
hopp, kärlek, ohälsa, sorg, vår,

are you ready?

Publicerad 2014-04-08 23:22:00 i vettigt,

"are you ready?" sjöng dylan för mig där jag grät i soffan efter att du gått.

jag älskar dig, så det här gör ont, men tom fletcher satte ord på mina känslor och sjöng:
"i think i'm ready - i HOPE i'm ready, for something new."

och jag tror jag är redo. så redo jag någonsin kommer kunna bli. idag var början på något nytt för mig. så det så.

closure.
Comments (0)

jag sa åt berget att flytta på sig...

Publicerad 2014-04-06 22:51:19 i PARTY,

...och idag gjorde det det.
 
 
 
 
like a piece of... cookie. choklad, citron- och vallmo, och glutenfria
 
Det blev en väldigt bra dag, trots allt.
 
Comments (0)
Vardagslyx, bakning, för mycket av det goda, kakor,

äsch, det är ju bara ett berg!

Publicerad 2014-04-06 12:01:00 i livsdepp, livspepp, vettigt,

Jag ville inte gå till kyrkan idag. Hade varken sug eller ork eller humör. Så jag sjönk ner i soffan istället, hoppades på att hitta inspiration där bland soffkuddarna eller kanske under någon av filtarna... Kanske skulle taggen dyka upp och jag skulle komma iväg till på gudstjänst trots allt.

Men eeh, need I tell you I didn't? Soffan liksom tog mig i ett stadigt grepp och jag var fast.
Slog igång datorn istället och fastnade direkt på Spotify som rekommenderade mig att lyssna på ett band jag aldrig hört förr; Luminate heter dom och låten som rekommenderades var denna:
 
 
Welcome to daylight.
Bra början på morgonen ändå.
 
Jag lyssnade vidare, spenderade en timme på bandets Youtube-kanal och började sedan av någon anledning googla tatueringar. I många år har jag varit sugen på något sådant, men jag har aldrig genomfört någon. (Thank GOD för det kan jag känna idag... jag har haft SÅ många "jättejättebra" idéer som kanske ändå inte var så bra). Genom googlandet hittade jag en massa små fina och kanske, kanske dyker det upp en på mig i framtiden trots allt... Hur som helst, 45 minuter till passerade, fyllda av snurrande bland bilderna på Tumblr. Det finns så många sätt att påminna sig om Guds och kärlekens närvaro i vardagen! Jag vill ha en liten, fin, enkel tatuering fylld av inspiration och tro.
 
När jag sedan tänkte att jag borde ta mig i kragen och starta dagen "på riktigt" så klickade jag på ännu en musikvideo på Youtube ("en sista bara, sedan ska jag gå och hänga tvätt!") av ännu en artist jag aldrig hört förr. It's only a mountain hette låten.
 
Och så slog det mig, att där bland soffkuddarna hade jag hittat inspiration och faktiskt också firat gudstjänst. Min egen version av att spendera tid med Gud. Precis som en riktigt bra gudstjänst ska vara.
 
Lyssna på den här låten om du har ett berg som tornar upp sig framför dig (även om du tycker att den är rätt cheesy och glättig och stereotypt lovsångig och kristen och inte alls så där rockig som du skulle vilja ha den och som videostillbildskillens utseende ger dig falska förhoppningar om). Texten i refrängen är värd att lyssna på, på repeat.
 
this is only a mountain, you don't have to find your way around it. tell it to move.
 
Comments (0)
gudstjänst, hopp, livspepp, lovsång, morning has broken,

oönskade sanna tankar

Publicerad 2014-04-05 16:36:17 i vettigt,

Jag önskar jag kunde vara glad för din skull,
men idag kan jag inte det.

Jag tycker inte om att ha sådana tankar, vill inte att de ska få bo i min kropp. Jag tycker inte de hör hemma där, men vettiga människor har sagt till mig att det är naturligt, att sådana hemska tankar är en del av paketdealen man får när man går med på att vara människa. Oönskade tankar och känslor hör till och man måste lära sig leva med dem, notera dem, men inte hålla fast vid dem, för att de ska ta så lite plats och energi som möjligt.
Så därför (trots att min spontana reaktion är "SKÄRP DIG MAJA, tänk inte så där hemska tankar; var inte så där missunnsam; känn ingen avundsjuka - du är bättre än så!") tänker jag den här gången bara notera att tanken finns där:
en oönskad, men sann tanke och känsla av att jag inte kan glädjas åt dig, när jag inte får glädjas med dig.

(Noterad. Och så släpper jag taget om den.)
Comments (0)

ny rubrik att läsa

Publicerad 2014-04-04 09:25:00 i vettigt, världsligt,

Ännu en gång klickar jag upp min egen blogg i browsern och hoppas få läsa ett nytt inlägg. Jag gör det liksom i hoppet om att den magiskt skulle ha uppdaterats och dokumenterat vad som hänt i mitt liv på senaste, mina tankar och funderingar från de senaste dagarna, och jag känner alltid ett litet sting av besvikelse när rubriken "gansterfamiljen firar b-day" fyller sidan för fjärde dagen (och 17:e sidvisningen) i rad - "Borde det inte ha hänt något nytt här by now..?"
 
Det säger ju sig självt att bloggen inte uppdateras om jag själv inte står för den uppdateringen och om den på något magiskt sätt skulle kunna göra det så skulle jag nog, egentligen, inte vilja att den gjorde det heller. Det är ändå min blogg och det är jag som väljer vad jag ska göra av den.
Problemet är bara det att det kommer perioder i mitt liv när dagarna är fyllda av händelser och tankar och funderingar som jag skulle vilja dokumentera, men där skrivsuget/orken/tiden/någon annan anledning att ta sig i kragen och skriva, inte infinner sig. Lite så har det varit i veckan.
 
Jag har klivit upp 05:00 för att jobba, åkt tåg med trevliga resenärer och trevlig personal,
suttit i timmar på universitetsbiblioteket och pluggat (för att jag varit för snål för att köpa kurslitteraturen),
övat mig i att vila (fantastiskt svårt) med varierande resultat,
skolkat från en grupparbetesträff - inte för att jag var sjuk eller trött, utan för att jag bara gick på känsla ("Bra jobbat!" sa min pappa om det, "Skolka, det är det bra att du lär dig göra!"),
sprungit in i den person som (till mångt och mycket) blev min räddning under gymnasiet och ätit spontanlunch med honom och hans kompis på Kafé Station (mitt andra hem),
gått på lektioner och trots allt tagit tag i det där grupparbetet,
dejtat min mor över en cappuccino på järnvägsstationen,
racercyklat genom kvällen till körövning, shakeat och sjungit och sedan blivit så illamående att jag lagt mig i en kyrkbänk och sedan fått skjuts hem till sängen,
ätit fantastisk paj och pizza och våfflor osv. osv. osv.,
träffat psykolog, varit på omtumlande jobbmöte, tagit hand om en nerkissad kund på jobbet (woopwoop) och somnat i soffan av trötthet, men med ett leende på läpparna.

Ja, du ser ju... och här emellan har jag tänkt en massa fantastiska och ofantastiska tankar som kanske hade behövt få utlopp, men inte riktigt fått det. 

Hur som helst. Vad vill jag säga med det här?
Kanske att alla händelser inte måste dokumenteras för att ha ägt rum? Kanske att mina minnen är mina oavsett om de finns i cyberspace eller inte? Kanske att jag är ansvarig för min egen blogg och att om jag vill se förändring, så är det jag själv som måste stå för den? Kanske föregående poäng, med en snygg hint om att det också gäller i livet (i sann be the change you want in your life-stil)? Kanske att livet ibland kommer emellan? 
Eller kanske ville jag bara ha en ny rubrik att läsa nästa gång jag skriver "lazypunk.blogg.se" i addressfältet i webbläsaren...
Comments (0)

Om

Min profilbild

om sara maja pauline

Mitt domännamn till trots är jag inte alltför lazy. Har snarare en historia av motsatsen, men jobbar numera medvetet för att dra ner på "görandet" och öka "varandet". Jag är 24 år och tackar Gud för varje dag jag får, lättsam som tung. Just nu läser jag Kandidatprogrammet i Språk (inriktning Freds- och Konfliktstudier) vid Umeå Universitet och därför tänkte jag gå emot allt vad svensklärare sagt mig om stil och skrivande och börja varje kommande mening med "Jag". Bara för att jag kan: Jag äter vegetariskt av moraliska och ekologiska skäl. Jag lyssnar på: bra musik (så klart), mest av typen soul/motown, indierock och -pop. Jag är lite rädd för radiohits... Jag brinner för att älska mina medmänniskor, precis som Jesus. Jag tycker om socialism. Jag drömmer om att leva internationellt och utan materiella tvång. Jag vill leva ett aboriginal life i (/utanför) en överteknologisk värld. Helst

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela