le vent nous portera

Det finns så mycket fint jag skulle kunna berätta om, men jag tänker ta vara på solen och gå ner en sväng på stan istället. En snabb grej vill jag dock dela;

Jag och Emma blev filmsugna häromdagen och första tanken var att streama något, men så slog det oss att det ju är något visst med att gå och hyra film. Hela grejen med att kliva in i ett paradis av berättelser i rörlig bild, förundras över alla som har något att berätta, skrämmas lite av tanken på att måsta välja bort hundratals filmer för en eller två filmskapares skull, men sedan några minuter senare stå där med ett dvdfodral (eller VHS som på den gamla goda tiden) i handen, fylld av förväntan, slog streamingidén med hästlängder! Lösviktsgodiset i plastlådor på lastpallar och alla 1-kronasgodisar vid kassan lockade. Till och med viljan att möta kioskägarens alltid tillhörande skumhet (Undrar om det står som önskvärd egenskap i platsannonser för sådana jobb, det slår ju aldrig fel...) spelade in när vi alltså valde att ta en promenad och hyra film "på riktigt".

Vårt beslut var helt rätt. Två franska filmer hyrde vi och vi lämnade sedvanligt in dem innan klockan 18 dagen efter.

Och utöver skumheten, de miljontals (nåja... nästan) filmerna i varierande kvalitet, det gamla lösviktsgodiset och 1-kronas-bananaskidsen, så bjöd kioskägaren på lite härlig vardagsvisdom: