le vent nous portera

"jorden är rund för att det inte ska finnas gränser" (loesje)

Nu blommar asfalten!

Publicerad 2014-06-27 11:42:00 i livspepp,

PLÖTSLIGT!!! finns skrivsuget där igen!

WATCH OUT BLOGGEN, HERE I COOOOME! Men... första vankas städning, disk, återvinningsdumpning (jag må vara lite speciell, men det senaste ser jag verkligen fram emot!), kanske en promenad i det förrädiskt kalla, men strålande vädret, ett telefonsamtal till en kär vän, tre timmars jobb, middag och funkkonsert på Kafé Station (ser fram emot det nästan lika mycket som jag ser fram emot min promenad till återvinningskontainrarna!) och sedan sängen för då är dagen över! WO! ho..?
 
Och så förflyter dagarna, utan minsta tanke på att knappra på datorns tangentbord. Sommarhimlen pendlar mellan olika nyanser av blå eller grå, aldrig svart, och varje dag spirar nya maskrosor ståtligt. Här och där bryter blommor igenom asfalten som för att meddela ett "in your face" från moder Natur själv: "Hur mycket asfalten än breder ut sig kommer naturen alltid vinna, så småningom. Så småningom."
Och jag ler. Påminner mig om att det är med livet som det är med tussilago i asfalten: "Hur mycket du än jobbar och står i, blandar och breder ut asfalt omkring dig, så kommer alltid din längtan och Guds löften om frihet och villkorslös kärlek till dig, kunna bryta igenom fasaden och ju mer du låter det bryta igenom, desto mer färgglatt blir livet."

Så jag ska skriva... Jag vill skriva, men inte som ett måste, utan som ett tecken på min frihet; när jag vill och hur jag vill.
Men först vankas städning... (och återvinningsinlämning! WO! HO!)
 
 
[(Här tänkte jag lägga in ett sample av sång jag sjöng som barn,
"Nu blommar asfalten" heter den, eller "Tussilagom",
men det enda Internet ville erbjuda mig var en lätt suspekt version
med en lite för-gammal-för-att-vara-cool kille som mimar den osynkat
i en ram av en tecknad tidning "Issue #1" och NEJ.
Den låten förtjänar mer än så.
(Men blir du hemskt nyfiken kan du ju youtube:a "Tussilagom", på egen risk.)]
Comments (0)
hopp, kärlek, morning has broken, sommarsol, vardagsvisdom,

blåöga

Publicerad 2014-06-27 01:09:00 i

 
En dag ska vi stå rakryggade i ett hav av stormande kärlek, du och jag. Vi ska stolta lyfta blicken över undret som skett. En dag, en skapelsedag. 
Men än så länge nöjer jag mig med att stå på min balkong i söderläge och titta ut över eftermiddagstrafiken, Statoil och studenterna på lov. 
En dag är tiden är mogen. 
Comments (0)

OBS: user occupied by summer

Publicerad 2014-06-26 02:47:00 i livspepp,

Jag tycker hemskt mycket om svenska sommarnätter, när solen inte hinner gå ner förrän den går upp igen.
 
 
 

Kanske skriver jag mer snart. När jag är lite mindre betagen av sommaren. Eller just för att jag är så betagen. Betuttad. Förälskad. (Är det det här som kallas sommarförälskelse?)
 
 
Comments (0)
kärlek,

vem vet? inte du. vem vet? inte jag.

Publicerad 2014-06-09 15:47:00 i vettigt,

Sitter på Starbucks på Centralen och slås av hur lite jag vet om människorna omkring mig; den ljuse korthårige och den rödhåriga på stolarna snett mittemot, den blonde i kassan, brunetten som fotar alla prisskyltar och personen med dreads som väntar på sitt kaffe. Och jag slås av hur lite de vet om mig. Ingen av dem vet varifrån jag kommer eller var jag är på väg. Ingen vet att jag spenderat den sista timmen med att hjälpa en nyanländ syrisk familj att boka om sin biljett vidare efter att deras tåg blivit försenat till Stockholm. Inget vet att jag ska ut i obygden till en slottsgård och koppla ifrån mig från internet och telefon och koppla upp mig på direktlinje till mitt inre och Gud i en vecka. Jag vet inte varifrån de kommer eller var de är på väg, eller om de gör en resa som är lik min. 
 
Gud vet. Det är stort. 
Comments (0)
vardagsvisdom,

på sommar är dagarna evighetslånga

Publicerad 2014-06-07 00:09:00 i

Jag ligger på soffan i mamma och pappas vardagsrum. Katten kurrar bredvid mig och allt är stilla. Mamma och pappa har gått i säng och egentligen borde jag göra detsamma. Vi ska upp om 7,5 timmar och köra den Vita Pärlan in till stan tillsammans i morgonsolen.
Jag borde gå i säng, men gör inte det. Jag har en sådan där dag som gärna skulle få vara en evighet. Håret är fortfarande fuktigt efter kvällens vattenkrig. Vi sprang över gräset, asfalten, gruset och genom fontänen vid Medborgarhuset och skattade så att det var svårt att säga om vi var genomblöta av vatten eller tårar av glädje. Lycka. Frihet. 
Det var jag och mina två bröder och Doaa och hennes sex bröder och systrar. Den svenska fanan vajade i kvällsbrisen och säga vad man vill om bristerna i det svenska samhället idag, men faktum är att det är en STOR välsignelse att få bo här... Än så länge. Let's keep it that way. Hur som helst - tillbaka till den strålande dagen:
Doaa är uppväxt i Irak och tillsammans med delar av sin familj kom hon till Sverige 2008. Idag är hela familjen här och fyra av nio familjemedlemmar fick idag mottaga sina svenska medborgarskap inför ett par hundra nationaldagsfirare och vänner under en gassande varm eftermiddag i en park i ett typiskt svenskt pittoreskt småstadssamhälle. Jag fick vara vittne och det var en ära att vara med och fira. 
En middag åtnjöts. Arabisk lammkebab till varmrätt och svensk rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt. I glada vänners lag. Och det var SÅ trevligt!
Precis så här vill jag att mina kommande nationaldagar ska se ut. Nåja, kanske inte "precis", med samma ingredienser: sol, glädje, vänskap, möten över gränser, kulturkrockar, skratt, måltid, mod, sång, gemenskap och en stor dos påminnelse om att vi har mycket att värna om i det svenska samhället. (Och ett vattenkrig eller två.) Det är en välsignelse att få bo är, för oss alla, och vi måste kämpa för att förvalta den välsignelsen. 
 
Så nu ligger jag här i soffan, tittar ut på himlen som fortfarande är ljusblå, känner pirret i fotsulorna efter att ha sprungit barfota över gräs, asfalt, grus och genom det kalla vattnet i fontänen vid Medborgarhuset. I morgon ska vi köra den Vita Pärlan in till stan i morgonsolen, men nu ska jag lägga ner mobilen och ta en sekund och bara njuta av den här dagen, som helst skulle fått vara i en evighet. 
Comments (0)

Om

Min profilbild

om sara maja pauline

Mitt domännamn till trots är jag inte alltför lazy. Har snarare en historia av motsatsen, men jobbar numera medvetet för att dra ner på "görandet" och öka "varandet". Jag är 24 år och tackar Gud för varje dag jag får, lättsam som tung. Just nu läser jag Kandidatprogrammet i Språk (inriktning Freds- och Konfliktstudier) vid Umeå Universitet och därför tänkte jag gå emot allt vad svensklärare sagt mig om stil och skrivande och börja varje kommande mening med "Jag". Bara för att jag kan: Jag äter vegetariskt av moraliska och ekologiska skäl. Jag lyssnar på: bra musik (så klart), mest av typen soul/motown, indierock och -pop. Jag är lite rädd för radiohits... Jag brinner för att älska mina medmänniskor, precis som Jesus. Jag tycker om socialism. Jag drömmer om att leva internationellt och utan materiella tvång. Jag vill leva ett aboriginal life i (/utanför) en överteknologisk värld. Helst

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela