Nu blommar asfalten!
PLÖTSLIGT!!! finns skrivsuget där igen!
WATCH OUT BLOGGEN, HERE I COOOOME! Men... första vankas städning, disk, återvinningsdumpning (jag må vara lite speciell, men det senaste ser jag verkligen fram emot!), kanske en promenad i det förrädiskt kalla, men strålande vädret, ett telefonsamtal till en kär vän, tre timmars jobb, middag och funkkonsert på Kafé Station (ser fram emot det nästan lika mycket som jag ser fram emot min promenad till återvinningskontainrarna!) och sedan sängen för då är dagen över! WO! ho..?
WATCH OUT BLOGGEN, HERE I COOOOME! Men... första vankas städning, disk, återvinningsdumpning (jag må vara lite speciell, men det senaste ser jag verkligen fram emot!), kanske en promenad i det förrädiskt kalla, men strålande vädret, ett telefonsamtal till en kär vän, tre timmars jobb, middag och funkkonsert på Kafé Station (ser fram emot det nästan lika mycket som jag ser fram emot min promenad till återvinningskontainrarna!) och sedan sängen för då är dagen över! WO! ho..?
Och så förflyter dagarna, utan minsta tanke på att knappra på datorns tangentbord. Sommarhimlen pendlar mellan olika nyanser av blå eller grå, aldrig svart, och varje dag spirar nya maskrosor ståtligt. Här och där bryter blommor igenom asfalten som för att meddela ett "in your face" från moder Natur själv: "Hur mycket asfalten än breder ut sig kommer naturen alltid vinna, så småningom. Så småningom."
Och jag ler. Påminner mig om att det är med livet som det är med tussilago i asfalten: "Hur mycket du än jobbar och står i, blandar och breder ut asfalt omkring dig, så kommer alltid din längtan och Guds löften om frihet och villkorslös kärlek till dig, kunna bryta igenom fasaden och ju mer du låter det bryta igenom, desto mer färgglatt blir livet."
Och jag ler. Påminner mig om att det är med livet som det är med tussilago i asfalten: "Hur mycket du än jobbar och står i, blandar och breder ut asfalt omkring dig, så kommer alltid din längtan och Guds löften om frihet och villkorslös kärlek till dig, kunna bryta igenom fasaden och ju mer du låter det bryta igenom, desto mer färgglatt blir livet."
Så jag ska skriva... Jag vill skriva, men inte som ett måste, utan som ett tecken på min frihet; när jag vill och hur jag vill.
Men först vankas städning... (och återvinningsinlämning! WO! HO!)
"Nu blommar asfalten" heter den, eller "Tussilagom",
men det enda Internet ville erbjuda mig var en lätt suspekt version
med en lite för-gammal-för-att-vara-cool kille som mimar den osynkat
i en ram av en tecknad tidning "Issue #1" och NEJ.
Den låten förtjänar mer än så.
(Men blir du hemskt nyfiken kan du ju youtube:a "Tussilagom", på egen risk.)]
