vem vet? inte du. vem vet? inte jag.
Sitter på Starbucks på Centralen och slås av hur lite jag vet om människorna omkring mig; den ljuse korthårige och den rödhåriga på stolarna snett mittemot, den blonde i kassan, brunetten som fotar alla prisskyltar och personen med dreads som väntar på sitt kaffe. Och jag slås av hur lite de vet om mig. Ingen av dem vet varifrån jag kommer eller var jag är på väg. Ingen vet att jag spenderat den sista timmen med att hjälpa en nyanländ syrisk familj att boka om sin biljett vidare efter att deras tåg blivit försenat till Stockholm. Inget vet att jag ska ut i obygden till en slottsgård och koppla ifrån mig från internet och telefon och koppla upp mig på direktlinje till mitt inre och Gud i en vecka. Jag vet inte varifrån de kommer eller var de är på väg, eller om de gör en resa som är lik min.
Gud vet. Det är stort.
