vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit
you can walk straight through hell with a smile
Jag drömde massor inatt. Alldeles för mycket för att vakna utvilad imorse.
Istället vaknade jag på helt fel sida med en riktig skitkänsla i kroppen.
Jag hade drömt mardrömmar.
You read it - mardrömmar, i plural. Alla om olika saker, men det gemensamma för dem var framtiden. En riktig skitframtid.
Istället vaknade jag på helt fel sida med en riktig skitkänsla i kroppen.
Jag hade drömt mardrömmar.
You read it - mardrömmar, i plural. Alla om olika saker, men det gemensamma för dem var framtiden. En riktig skitframtid.
Jag försökte klä på mig ett leende för jag har lärt mig att det faktiskt funkar att fejka're tills du mejka're. Svenska Dagbladet skriver så här om det fenomenet:
"... faktum är att man inom så kallad skratterapi eller skrattyoga redan utnyttjar kopplingen mellan ansiktsuttryck och känslor. Genom att ”skratta utan anledning” försöker utövarna simulera skratt och därigenom framkalla samma goda hälsoeffekter som dokumenterats vid äkta skratt. ”Fake it till you make it”, alltså. Även negativa känslor tycks kunna motas bort genom att manipulera de rätta ansiktsmusklerna."
Ett mycket bra tips, jag lovar, men denna morgon funkade det bara inte. Jag var för djupt nersjuken i oro inför vad min framtid har att ge och jag funderade på hur i hela friden jag skulle kunna få mig själv på andra tankar...
... facebook. (så klart)
... facebook. (så klart)
Höll dock på att gräva ner mig ännu djupare, innan jag såg en status som sa: "snart dags för kyrkan, tanka lite med visdom kärlek och lite jesus." SNILLEBLIXT! Och jag googlade vad kyrkan som ligger närmast min lägenhet hade att erbjuda och möttes av detta:
Bandet i kyrkan spelade Hall of Fame av The Script och Will.I.Am för pepp till besökarna och jag insåg att med målet i sikte kan jag gå rakt igenom helvetet med ett leende på läpparna.
"Drömmar - en temagudstjänst om framtidstro." Gud han kan han! Jag menar VAD ÄR ODDSEN för detta?!
Jag gick dit och jag gick hem med ett betydligt lättare hjärta.
Jag gick dit och jag gick hem med ett betydligt lättare hjärta.
Bandet i kyrkan spelade Hall of Fame av The Script och Will.I.Am för pepp till besökarna och jag insåg att med målet i sikte kan jag gå rakt igenom helvetet med ett leende på läpparna.
allt som inte har hänt
Jag läste en krönika igår. Den var skriven av tidigare nämnda Tomas Sjödin (ignorera tidigare felstavning) och han berättade om hans fru som en dag kom hem och sa att hon tjänat 1200 kronor på vägen hem från jobbet. Tomas frågade så klart hur hon lyckats med detta och hennes svar var att hon genom att inte köra olagligt förbi en hastighetskontroll med laserpistol sluppit en fortkörningsböter som hade gått på minst 1200 kronor. Hon hade alltså "tjänat" pengar för att något inte hade hänt.
Jag kunde inte låta bli att le och inspireras. Trots att livet ibland bjuder på händelser som är allt annat än önskvärda går det ju inte att låta bli att känna sig nöjd med livet när man tänker på allt som hade kunnat hända, men som inte har hänt.
Jag bestämde mig för att göra en lista.
Jag bestämde mig för att göra en lista.
ALLT SOM INTE HÄNT:
- Min mamma har inte dött i cancer.
- Jag har inte dött i en allergisk chock för att jag åt en chokladkaka på knytkalaset ikväll.
- Min lägenhet har inte brunnit ner för att jag glömt spisen på.
- Flygplanet jag åkte med till Rhodos störtade inte.
- Hotellet vi bodde på var inte fullt av kackerlackor.
- Min pappa har inte dött i blodförgiftning för att han sågat sig i knät.
- Jag fick inte matförgiftning av en icke-så-tillagad gyros.
- Min knäskada är inte ett avslitet korsband.
- Min familj var inte totalt obrydd när jag
- Jag har inte paper cut:at mig på en kortlek och förblödigt till döds.
- Jag tog mig inte in på universitetet i Genève förra året (det hade varit fatalt för de vänner jag lärt känna i Sverige det senaste året) (och fatalt för mig) (kanske)
- Min pojkvän är inte ett svin.
- Mina vänner har inte snubblat och slagit sig på vägen uppför trappan till min lägenhet där de nu ligger och försöker sova, men jag har lamporna tända fortfarande...
- ... mina vänner har inte nitat mig för att jag inte släcker lamporna...
- ... jag är inte utan lägenhet och därmed utan lampor att tända och släcka...
- ... osv. osv. osv.
S'atte, med gott sällskap i lägenheten (som jag faktiskt har) ska jag nu gå och sova i den säng (som jag faktiskt har) och imorgon ska jag hämta min mamma (som fortfarande lever) och min pappa (som fortfarande lever) och imorgon ska jag vakna lika tacksam som jag nu går och lägger mig.
Tacksam över allt som inte har hänt.
Tacksam över allt som inte har hänt.
even a wise man has to learn
i know the day will come when all my worries now are dead and gone.
den som väntar på något gott...
...väntar ibland för länge. Som tur är har mitt knä hållit ihop relativt bra sedan den initiala skadesvängen i mars och det har inte varit outhärdligt att vänta till slutet av september på tid för magnetröntgen, men för vissa kan en för lång vårdkö vara fatalt.
Hur tänker Sverige när vi låter de som styr landet aktivt skapa ett system där den med mest pengar har störst tillgång till vård? Vad händer med de som inte har råd att betala för att gå före i vårdkön?
Nej, hörrni: hälsa är en mänsklig rättighet - ingen handelsvara!
(Psst! Till och med herr Hägglund har fattat det hela!)
just det.
"Du är inget geni för du har fel kön."
Idag har jag haft nätseminarie med min kurs i sociolingvistik. Det har varit fantastiskt för att jag, i diskussioner om intressanta ämnen, verkligen kan släppa allt annat jag som rör sig inom mig och bara fokusera på diskussionsämnet. Samtidigt som det har varit fantastiskt har något annat varit upprörande och det som varit upprörande är just ämnet för detta seminarie.
Vi har idag diskuterat "Språk och kön" - skillnader mellan kvinnors och mäns samtalsstilar (så som de framträder i forskningen) och huruvida vi känner igen dem ifrån vår egen vardag eller inte. Dessutom har vi pratat om hur de uppstår och vad man skulle kunna göra för att förändra detta.
Jag är stor förespråkare av vikten av att inte dra alla över en kam. Jag är ofta den som kommer med exempel som visar på motsatsen när någon säger ”Men det är ju bara tjejer som äter keso och avokado!” eller ”Men alltså, alla invandrare snattar ju!”. Jag tycker om att krossa fördomar och i denna fråga tar det verkligen emot att säga att jag faktiskt ser skillnaden mellan mäns och kvinnors sätt att kommunicera. Nog finns det undantag, men det är just det att jag inser mer och mer att de är just undantag – som bekräftar regeln.
Vissa menar att skillnaderna mellan män och kvinnors skillnader i beteende är naturlig, till och med medfödd, men vad händer om man slänger in stereotypa (OBS! stereotypa, menar verkligen inte att det gäller för alla) homosexuella män och kvinnor och deras sätt att uttrycka sig i diskussionen.
Att en homosexuell man, enligt stereotypen, är mer feminin än vad som förväntas av en heterosexuell man och att en homosexuell kvinna är mer maskulin än vad som förväntas av en heterosexuell kvinna, tycker jag tar död på argumentet att skillnaden i män och kvinnors samtalsstilar skulle vara biologisk. Enligt min mening blir det här väldigt tydligt att vårt sätt att kommunicera är ett resultat av både - vad som förväntas av oss från vår omgivning och - vad vi förväntar av oss själva/hur vi ser på oss själva (dvs. vår självbild).
Så vad är det som förväntas av oss? Jo - precis vad som visas i forskningsresultaten:
Att en homosexuell man, enligt stereotypen, är mer feminin än vad som förväntas av en heterosexuell man och att en homosexuell kvinna är mer maskulin än vad som förväntas av en heterosexuell kvinna, tycker jag tar död på argumentet att skillnaden i män och kvinnors samtalsstilar skulle vara biologisk. Enligt min mening blir det här väldigt tydligt att vårt sätt att kommunicera är ett resultat av både - vad som förväntas av oss från vår omgivning och - vad vi förväntar av oss själva/hur vi ser på oss själva (dvs. vår självbild).
Så vad är det som förväntas av oss? Jo - precis vad som visas i forskningsresultaten:
SAMTALSÄMNEN:
- Kvinnor talar om människor, känslor och relationer
- Män talar om saker och händelser
- Kvinnor: skvaller, personliga berättelser, delande av varandras problem
- Män: skryt, rituella förolämpningar, skämtande, problemlösande
SAMTALSORGANISATION:
Jo, typ kommentarer som: "Det kanske är därför att så många kvinnor jobbar med telefonjobb, som kundtjänst och receptionen. Kvinnor är mer artiga och har ett mer standardiserad språk." I boken jag länkade till här ovan finns ett exempel på just detta. I exemplet berättar en personalchef om hur det kommer sig att de väljer kvinnor före män till positioner som kommunikatörer i företaget oavsett (eller åtminstone underordnat) de sökandes prestation på intervjun.
Detta upprör mig enormt eftersom jag kan gå med på att det generellt sett finns vissa skillnader i samtalsstil mellan kvinnor och män, men jag tycker att det blir helt fel när män (eller kvinnor) blir bortvalda (eller valda för den delen) på grund av sitt kön och inte sin prestation!
Allt det här öppnar upp för en helt annan diskussion (den som rör obalansen i kvinnors respektive mäns löner) och båda ämnena är verkligen rotade i samma företeelse: människans behov av att generalisera och "förenkla" sin omvärld.
Det är klart att livet vore lättare om man slapp lära känna folk på djupet för att veta vilka de var eller i vilka yrkesroller de skulle passa, om det räckte med att titta på könet, men mitt i all förenkling missar vi ju en mångfald som är helt fantastisk och fullständigt värd mödan att kika innanför skalet på människorna omkring oss.
- Kvinnor: icke-hierarkiskt, samarbetande, mer dialog, mer samtidigt tal, uppbackningar ("jaha", "hm...", "aa")
- Män: hierarkiskt, konkurrens, mer monolog, "tala-en-i-taget-ideal", färre uppbackningar, mer avbrott
SAMTALSDELTAGARNAS ROLLER:
- Kvinnor: tydligt jämlikt, mer indirekt stil, mer konventionell artighet
- Män: mer statusinriktat, mer direkt stil
Jag blir upprörd bara av att läsa detta (i kurslitteraturen), för jag känner både män och kvinnor som bryter dessa mönster och får skit för det. För vad blir egentligen konsekvensen av dessa förväntningar och stereotyper?
Jo, typ kommentarer som: "Det kanske är därför att så många kvinnor jobbar med telefonjobb, som kundtjänst och receptionen. Kvinnor är mer artiga och har ett mer standardiserad språk." I boken jag länkade till här ovan finns ett exempel på just detta. I exemplet berättar en personalchef om hur det kommer sig att de väljer kvinnor före män till positioner som kommunikatörer i företaget oavsett (eller åtminstone underordnat) de sökandes prestation på intervjun.
"I suppose we do, yes, if we're honest about it, select women sometimes because they are women rather than because of anything they've particularly shown at the interview."
Detta upprör mig enormt eftersom jag kan gå med på att det generellt sett finns vissa skillnader i samtalsstil mellan kvinnor och män, men jag tycker att det blir helt fel när män (eller kvinnor) blir bortvalda (eller valda för den delen) på grund av sitt kön och inte sin prestation!
Allt det här öppnar upp för en helt annan diskussion (den som rör obalansen i kvinnors respektive mäns löner) och båda ämnena är verkligen rotade i samma företeelse: människans behov av att generalisera och "förenkla" sin omvärld.
Det är klart att livet vore lättare om man slapp lära känna folk på djupet för att veta vilka de var eller i vilka yrkesroller de skulle passa, om det räckte med att titta på könet, men mitt i all förenkling missar vi ju en mångfald som är helt fantastisk och fullständigt värd mödan att kika innanför skalet på människorna omkring oss.
Tänk vad många genier vi missar när vi väljer bort dem för att de är födda med "fel" kön!
"Hur fixar vi det här då?" tänker du nu.
Jag tror att det finns många sätt (skapa medvetenhet är ett), men här finns en person som verkligen har kommit på något vettigt! Spana in och inspireras.
"Hur fixar vi det här då?" tänker du nu.
Jag tror att det finns många sätt (skapa medvetenhet är ett), men här finns en person som verkligen har kommit på något vettigt! Spana in och inspireras.
-
(men så loggade du ut istället)
det vore så lätt att slinta
och råka bara klicka och skriva en rad.
men jag får inte.
och det gör ont.
men jag får inte.
och det gör ont.
(självplågeri. nu loggar jag ut.)
tjockpannkaka och en diakon som är grov i mun
Den här dagen började kyligt, på mer än ett sätt, men så åkte jag för att träffa "min" diakon i stan efter lunch och det var kung. Det är så fantastiskt mycket värt att prata med någon som ser mitt liv ur ett utifrånperspektiv, har yrkeskompetensen, men också livserfarenheten för att ge mig nya infallsvinklar och vågar säga inte bara vad jag vill höra - utan kanske också vad jag behöver höra. Dessutom älskar jag att min diakon säger "helsike" och tycker att allt i livet faktiskt inte har en mening.
Jag lyxade till det med en kanelbulle på Statoil och gjorde en snabbvisit förbi lägenheten där Emma har två fina fransoser på besök. Sedan hem till Vännäs igen för att tigga sällskap av mina älskade bröder.
Mina bröder bor i en stor och stökig, men supervälkomnande lägenhet och deras sällskap var precis vad jag behövde idag för att lätta mitt sinne. Stökigheten gav mig dessutom möjlighet att slå ihop lite charity och therapy work och innan den feta tjockpannkakan ropade "middag!" hade vi rensat ur ett helt förrådsutrymme fyllt av källsortering. Säga vad man vill om mina bröders känsla för städning, men återvinning, det kan dom minsann!
Nu ska jag boka flygresa till frikkin' Manchester med Malin! Det är bra med saker att se fram emot.
me and brotha'man signing out!
barbara
idag gör jag till en bra dag. så det så.
walking aimlessly
lyssna. god natt.
anna ternheim - walking aimlessly
don't let your love go to waste
Dagens stora tack till Spotify för tipset om en gammal goding! Glädjen och peppen satt fint.
laura izibor - shine
Sedan gårdagen har jag vaknat i ett 17-grader "varmt" hus och lämnat det för en dag i skolan i hopp om att värmepannan mirakulöst skulle kicka igång igen och värma upp huset lagom till min hemkomst. Hände det?
Nej. Så här sitter jag nu med kakelugnen på max i sockar, tofflor, jeans, linne, tjock stickad tröja och fleecemorgonrock utan på allt, i väntan på min käre farbror som ska komma som en riddare i vit rustning och dräpa (återuppliva?) draken.
Mamma och pappa undrade om jag vill ha med mig något särskilt från Kroatien. "Värme" blev mitt svar. Och en ljusare framtid kanske.
Nej. Så här sitter jag nu med kakelugnen på max i sockar, tofflor, jeans, linne, tjock stickad tröja och fleecemorgonrock utan på allt, i väntan på min käre farbror som ska komma som en riddare i vit rustning och dräpa (återuppliva?) draken.
Mamma och pappa undrade om jag vill ha med mig något särskilt från Kroatien. "Värme" blev mitt svar. Och en ljusare framtid kanske.
nu stryker vinden genom trädens höga kronor men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Har sett Monica Z ikväll. Vilken legend. Och vilket bra tidsfördriv.
Nu är det äntligen okej att gå i säng.
never mind the...
... röriga layout längre ner. Ändrade bloggdesign och brydde mig inte om hur de gamla inläggen påverkades. Om du stör dig finns en länk till min Frankrikeblogg längre ner. Mindre up-messad layout där.
jag hittar på alla möjliga konster
Bröt ihop lite (?) igår kväll och i ett försök att tänka på någonting annat kastade jag mig över en bok i bokhyllan: Thomas Sjödins "Reservkraft", där han skriver om sitt liv med två svårt hjärnsjuka barn och om det egentligen är meningen att allt ska ha en mening.
Denna läsning i kombination med besöket av en kär vän var de välsignelser som höll ihop mig igår och jag tänkte få dela med mig av ett avsnitt ur boken och ett citat ur Predikaren i Bibeln.
"Predikaren är så skönt dämpad. Ingen kul kille. Inledningsorden om att allt är tomhet (eller "fåfänglighet", som det stod tidigare) har ibland tolkats som cynism, uppgivenhet eller till och med förnekande av livets mening. Men som det sägs i den korta förordet till Predikaren i Bibel 2000, är det snarare så att författaren, i sin strävan att vara ärlig, låter tillvaron vara precis så komplicerad som den är. Och kanske är det just därför man känner igen sig. Predikaren är inte en vacker dröm om hur livet skulle kunna vara. Inte att rappt pekfinger som föktar om hur det borde vara. Texten uppehåller sig vid hur det är - för honom och för miljoner människor för och efter honom, i det mest skiftande kulturer och tider. Längst inne tycks vi alla vara av samma skrot och korn."
Mitt i allt mitt kaos blir jag lugn av något som säger motsatsen till alla facebookuppdateringar som skriker "HAHA, mitt liv är roligare och bättre och värdare och lättare än ditt!!!!" i mitt fejs och så finner jag någonslags tröst i Predikarens slutsats:
"Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak,
men hon hittar på alla möjliga konster." Pred. 7:30.
Gud, hjälp mig att inte göra allt så komplicerat. Hjälp mig inse att det inte är någon vits att fundera i timmar över framtiden när jag ändå inte kommer få veta något om den förrän jag är där. Hjälp mig att lita på ditt ord:
"Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka.
Jag skall ge er en framtid och ett hopp." Jer. 29:11
