"Du är inget geni för du har fel kön."
Idag har jag haft nätseminarie med min kurs i sociolingvistik. Det har varit fantastiskt för att jag, i diskussioner om intressanta ämnen, verkligen kan släppa allt annat jag som rör sig inom mig och bara fokusera på diskussionsämnet. Samtidigt som det har varit fantastiskt har något annat varit upprörande och det som varit upprörande är just ämnet för detta seminarie.
Vi har idag diskuterat "Språk och kön" - skillnader mellan kvinnors och mäns samtalsstilar (så som de framträder i forskningen) och huruvida vi känner igen dem ifrån vår egen vardag eller inte. Dessutom har vi pratat om hur de uppstår och vad man skulle kunna göra för att förändra detta.
Jag är stor förespråkare av vikten av att inte dra alla över en kam. Jag är ofta den som kommer med exempel som visar på motsatsen när någon säger ”Men det är ju bara tjejer som äter keso och avokado!” eller ”Men alltså, alla invandrare snattar ju!”. Jag tycker om att krossa fördomar och i denna fråga tar det verkligen emot att säga att jag faktiskt ser skillnaden mellan mäns och kvinnors sätt att kommunicera. Nog finns det undantag, men det är just det att jag inser mer och mer att de är just undantag – som bekräftar regeln.
Vissa menar att skillnaderna mellan män och kvinnors skillnader i beteende är naturlig, till och med medfödd, men vad händer om man slänger in stereotypa (OBS! stereotypa, menar verkligen inte att det gäller för alla) homosexuella män och kvinnor och deras sätt att uttrycka sig i diskussionen.
Att en homosexuell man, enligt stereotypen, är mer feminin än vad som förväntas av en heterosexuell man och att en homosexuell kvinna är mer maskulin än vad som förväntas av en heterosexuell kvinna, tycker jag tar död på argumentet att skillnaden i män och kvinnors samtalsstilar skulle vara biologisk. Enligt min mening blir det här väldigt tydligt att vårt sätt att kommunicera är ett resultat av både - vad som förväntas av oss från vår omgivning och - vad vi förväntar av oss själva/hur vi ser på oss själva (dvs. vår självbild).
Så vad är det som förväntas av oss? Jo - precis vad som visas i forskningsresultaten:
Att en homosexuell man, enligt stereotypen, är mer feminin än vad som förväntas av en heterosexuell man och att en homosexuell kvinna är mer maskulin än vad som förväntas av en heterosexuell kvinna, tycker jag tar död på argumentet att skillnaden i män och kvinnors samtalsstilar skulle vara biologisk. Enligt min mening blir det här väldigt tydligt att vårt sätt att kommunicera är ett resultat av både - vad som förväntas av oss från vår omgivning och - vad vi förväntar av oss själva/hur vi ser på oss själva (dvs. vår självbild).
Så vad är det som förväntas av oss? Jo - precis vad som visas i forskningsresultaten:
SAMTALSÄMNEN:
- Kvinnor talar om människor, känslor och relationer
- Män talar om saker och händelser
- Kvinnor: skvaller, personliga berättelser, delande av varandras problem
- Män: skryt, rituella förolämpningar, skämtande, problemlösande
SAMTALSORGANISATION:
Jo, typ kommentarer som: "Det kanske är därför att så många kvinnor jobbar med telefonjobb, som kundtjänst och receptionen. Kvinnor är mer artiga och har ett mer standardiserad språk." I boken jag länkade till här ovan finns ett exempel på just detta. I exemplet berättar en personalchef om hur det kommer sig att de väljer kvinnor före män till positioner som kommunikatörer i företaget oavsett (eller åtminstone underordnat) de sökandes prestation på intervjun.
Detta upprör mig enormt eftersom jag kan gå med på att det generellt sett finns vissa skillnader i samtalsstil mellan kvinnor och män, men jag tycker att det blir helt fel när män (eller kvinnor) blir bortvalda (eller valda för den delen) på grund av sitt kön och inte sin prestation!
Allt det här öppnar upp för en helt annan diskussion (den som rör obalansen i kvinnors respektive mäns löner) och båda ämnena är verkligen rotade i samma företeelse: människans behov av att generalisera och "förenkla" sin omvärld.
Det är klart att livet vore lättare om man slapp lära känna folk på djupet för att veta vilka de var eller i vilka yrkesroller de skulle passa, om det räckte med att titta på könet, men mitt i all förenkling missar vi ju en mångfald som är helt fantastisk och fullständigt värd mödan att kika innanför skalet på människorna omkring oss.
- Kvinnor: icke-hierarkiskt, samarbetande, mer dialog, mer samtidigt tal, uppbackningar ("jaha", "hm...", "aa")
- Män: hierarkiskt, konkurrens, mer monolog, "tala-en-i-taget-ideal", färre uppbackningar, mer avbrott
SAMTALSDELTAGARNAS ROLLER:
- Kvinnor: tydligt jämlikt, mer indirekt stil, mer konventionell artighet
- Män: mer statusinriktat, mer direkt stil
Jag blir upprörd bara av att läsa detta (i kurslitteraturen), för jag känner både män och kvinnor som bryter dessa mönster och får skit för det. För vad blir egentligen konsekvensen av dessa förväntningar och stereotyper?
Jo, typ kommentarer som: "Det kanske är därför att så många kvinnor jobbar med telefonjobb, som kundtjänst och receptionen. Kvinnor är mer artiga och har ett mer standardiserad språk." I boken jag länkade till här ovan finns ett exempel på just detta. I exemplet berättar en personalchef om hur det kommer sig att de väljer kvinnor före män till positioner som kommunikatörer i företaget oavsett (eller åtminstone underordnat) de sökandes prestation på intervjun.
"I suppose we do, yes, if we're honest about it, select women sometimes because they are women rather than because of anything they've particularly shown at the interview."
Detta upprör mig enormt eftersom jag kan gå med på att det generellt sett finns vissa skillnader i samtalsstil mellan kvinnor och män, men jag tycker att det blir helt fel när män (eller kvinnor) blir bortvalda (eller valda för den delen) på grund av sitt kön och inte sin prestation!
Allt det här öppnar upp för en helt annan diskussion (den som rör obalansen i kvinnors respektive mäns löner) och båda ämnena är verkligen rotade i samma företeelse: människans behov av att generalisera och "förenkla" sin omvärld.
Det är klart att livet vore lättare om man slapp lära känna folk på djupet för att veta vilka de var eller i vilka yrkesroller de skulle passa, om det räckte med att titta på könet, men mitt i all förenkling missar vi ju en mångfald som är helt fantastisk och fullständigt värd mödan att kika innanför skalet på människorna omkring oss.
Tänk vad många genier vi missar när vi väljer bort dem för att de är födda med "fel" kön!
"Hur fixar vi det här då?" tänker du nu.
Jag tror att det finns många sätt (skapa medvetenhet är ett), men här finns en person som verkligen har kommit på något vettigt! Spana in och inspireras.
"Hur fixar vi det här då?" tänker du nu.
Jag tror att det finns många sätt (skapa medvetenhet är ett), men här finns en person som verkligen har kommit på något vettigt! Spana in och inspireras.
