vart du än går, ta med dig hela ditt hjärta.
"Kära du", sa Sonya och lade sin hand på hennes.
on the tightrope everything's bare, all that there is is from here to there
Jag går på lina genom en öken och gör allt för att sätta fötterna rätt. Tårna först. Känner in balansen för hela foten och sedan överför jag sakta min tyngd. Framåt.
Jag vill framåt. Önskar ibland att jag kunde jogga fram över linan, du vet, sådär så som på fritids: så att jag i ett par skutt kunde komma över till andra sidan, hoppa av och andas ut. Jag vill framåt, men än är slutet utom räckhåll och skuttar jag riskerar jag att falla. Hårt. Djupt.
Jag har fallit.
Har fallit förr. På den tiden klamrade jag mig fast vid linan med fingertopparna, krampaktigt, men jag var stark i nyporna. Hade gjort det där förr. Nuförtiden är mina nypor inte lika starka, men vid sidan av linan breder inte bara öknen ut sig, utan där finns också vänner som hjälper mig att kravla mig upp igen.
Jag går på lina. Jag är omgiven av öken. Det svajar,
men nuförtiden har jag vänner som hjälper mig upp om jag faller. När jag faller. Och om jag vågar släppa blicken från den meter av lina som löper närmast mina fötter, om jag sneglar uppåt, ser jag en till lina, en lina som löper parallellt med min. En sådan där lina, du vet, som fanns på skolgården. En övre lina som man kunde grabba tag i för att få extra balans.
Jag går på lina genom en öken, men min lina är inte den enda som löper från början till slut.
Därför balanserar jag vidare.
don't lose yourself in your fear
sous la neige tout est calme
i feel the power, but you don't. no you don't
aquaintances
Hur vill du att det ska vara då?
visdomsord i öknen
lätt när stora drömmar trängs med saknaden.
Och vinden blåser hårt emot din kappa,
Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla,
håll ut några dagar till.
Guld är inte det enda här som glimmar,
när jakten går på allt som liknar räddningen
och lyckan varar bara några timmar.
Det är inte den vi söker, inte den min vän.
Håll ut! Håll ut!
Världen ligger helt i dina händer
och allting ser så gulligt ut från ovan.
Himlen ser så praktfull ut från marken.
Håll näsan över ytan tills det vänder.
oh god, i pray you'll help me see
den väg jag utstakat som den enda rätta för mig. Den enda väg jag vill gå. Den enda väg jag kan se mig själv gå.
I fredags bommades den vägen igen för mig. Totalstopp. Det ligger nu en bom där som varken tillåter mig att krypa under eller klättra över den, varken smyga förbi på sidan eller rusa rakt igenom den. Det är totalstopp på min väg. Och VAR I HELA FRIDEN tar jag vägen då?!
Jag har gråtit floder.
(Tänkte att vattenmassorna kanske skulle kunna svämma i sådana mängder att jag skulle kunna flyta över bommen).
(Ljudvågorna och de höga tonerna skulle kanske kunna krossa hindret, precis som operasångerskan och glaset.)
Jag har spänt hela min kropp i frustration.
(Kanske skulle jag kunna framkalla Hulken. Då vore inte hindret någon match.)
Jag har stirrat ut i rymden, tömd på kraft, i väntan på ett verktyg för att lyfta bort bommen från min väg.
Detta var den enda väg jag kunde se mig gå och jag var fullständigt nöjd med den. Lyckliga gatBOM!
Hans livsväg löpte inte parallellt med min. (Det gör ONT.)
Så, var tar jag vägen nu? Jag ser fortfarande ingen annan väg och jag ser heller inte min väg längre och det hela känns hopplöst.
Men - så läser jag Jeremia 29:11:
Så tittar jag på den där bommen igen. Pressar händerna emot den, allt jag kan. Fortfarande orubblig. Jag vänder mig om. Lutar min rygg mot bommen. Tittar ut i rymden och minns att Gud ser någonting där som jag inte ser.
Och så ber jag:
pröva mig och känn min oro och frustration,
se om min väg leder mig bort från dig
i väntan på bättre tider
just hold on
man tager vad man haver...
...så nu tänkte jag fara på en springtur i mina converse. wish me luck!
ps. på mjukt elljusspår, ingen asfalt mamma, jag lovar!
i can tell it's gonna be a good day
-
ingen bild gör dig någonsin rättvisa
färgen går inte att beskriva.
allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
1 Kor. 13:4a, 7
bon anniversaire och så.
i will be brave.