oh god, i pray you'll help me see
Mitt liv går inte alltid min väg;
den väg jag utstakat som den enda rätta för mig. Den enda väg jag vill gå. Den enda väg jag kan se mig själv gå.
I fredags bommades den vägen igen för mig. Totalstopp. Det ligger nu en bom där som varken tillåter mig att krypa under eller klättra över den, varken smyga förbi på sidan eller rusa rakt igenom den. Det är totalstopp på min väg. Och VAR I HELA FRIDEN tar jag vägen då?!
Jag har gråtit floder.
(Tänkte att vattenmassorna kanske skulle kunna svämma i sådana mängder att jag skulle kunna flyta över bommen).
den väg jag utstakat som den enda rätta för mig. Den enda väg jag vill gå. Den enda väg jag kan se mig själv gå.
I fredags bommades den vägen igen för mig. Totalstopp. Det ligger nu en bom där som varken tillåter mig att krypa under eller klättra över den, varken smyga förbi på sidan eller rusa rakt igenom den. Det är totalstopp på min väg. Och VAR I HELA FRIDEN tar jag vägen då?!
Jag har gråtit floder.
(Tänkte att vattenmassorna kanske skulle kunna svämma i sådana mängder att jag skulle kunna flyta över bommen).
Jag har skrikit.
(Ljudvågorna och de höga tonerna skulle kanske kunna krossa hindret, precis som operasångerskan och glaset.)
Jag har spänt hela min kropp i frustration.
(Kanske skulle jag kunna framkalla Hulken. Då vore inte hindret någon match.)
Jag har stirrat ut i rymden, tömd på kraft, i väntan på ett verktyg för att lyfta bort bommen från min väg.
(Ljudvågorna och de höga tonerna skulle kanske kunna krossa hindret, precis som operasångerskan och glaset.)
Jag har spänt hela min kropp i frustration.
(Kanske skulle jag kunna framkalla Hulken. Då vore inte hindret någon match.)
Jag har stirrat ut i rymden, tömd på kraft, i väntan på ett verktyg för att lyfta bort bommen från min väg.
Och jag har gråtit floder.
Min livsväg skulle jag dela med min pojkvän, vad annars? Min livsväg löpte parallellt med hans.
Detta var den enda väg jag kunde se mig gå och jag var fullständigt nöjd med den. Lyckliga gatBOM!
Detta var den enda väg jag kunde se mig gå och jag var fullständigt nöjd med den. Lyckliga gatBOM!
Igenbommad.
Hans livsväg löpte inte parallellt med min. (Det gör ONT.)
Hans livsväg löpte inte parallellt med min. (Det gör ONT.)
Så, var tar jag vägen nu? Jag ser fortfarande ingen annan väg och jag ser heller inte min väg längre och det hela känns hopplöst.
Men - så läser jag Jeremia 29:11:
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka.
Jag ska ge er en framtid och ett hopp.
... och så minns jag hur David skriver i Psaltaren 139 om hur Gud ser oss innan vi föds och att till och med de dagar som ännu inte grytt redan formats och står skrivna i hans bok.
Så tittar jag på den där bommen igen. Pressar händerna emot den, allt jag kan. Fortfarande orubblig. Jag vänder mig om. Lutar min rygg mot bommen. Tittar ut i rymden och minns att Gud ser någonting där som jag inte ser.
Och så ber jag:
Så tittar jag på den där bommen igen. Pressar händerna emot den, allt jag kan. Fortfarande orubblig. Jag vänder mig om. Lutar min rygg mot bommen. Tittar ut i rymden och minns att Gud ser någonting där som jag inte ser.
Och så ber jag:
Möt mig, Gud, och känn mina tankar,
pröva mig och känn min oro och frustration,
se om min väg leder mig bort från dig
pröva mig och känn min oro och frustration,
se om min väg leder mig bort från dig
och led mig då i stället på den eviga vägen.
Och så gråter jag en mindre flod igen och känner att Gud tröstar.
