so slow down.
Det spelar ingen roll vad du säger.
Jag behöver inte dina ord.
Du behöver inget vrålåk,
för jag tänker stå där med min bara rygg,
redo att bära dig vidare.
Försök. Du behöver inte vara rädd
för att förlita dig
på att någon annan kan bära din börda ibland.
Det är som det ska;
det kan bli för mycket att bära alldeles själv.
Men om du gör det själv vet jag att du kommer säga
att jag inte vet vad som står på spel
eller vad som krävs, men
det spelar ingen roll vad du säger.
Jag behöver inte dina ord.
Du behöver inget vrålåk,
för jag tänker stå där med min bara rygg
så kommer du få se allt det goda
du lämnat bakom dig.
Men du har fullt upp med vad som ligger framför
och det är aldrig nog.
Så, sakta ner
och låt grunden till hur du mår träda fram.
All din kamp i uppförsbacke har fört dig hit
och du är alldeles utmattad,
och du säger att "allt är bra", men
det spelar ingen roll vad du säger.
Jag behöver inte dina ord.
Du behöver inget vrålåk,
för jag tänker stå där med min bara rygg,
redo att bära dig vidare.
Snälla, var inte för stolt.
Jag sträcker ut min hand.
Du har varit min vän i mörkare stunder.
Du förstår, jag kommer försätta stå där,
trots din förtvivlan,
oavsett vad du säger.
