le vent nous portera

Hela dagen har jag spenderat i samtal med goda vänner, samtal som är livsviktiga för oss alla för de tillåter oss att rensa ut slagget ur våra hjärnor och hjärtan och påminner oss om vad som är viktigt att ha där; vad som ger oss energi; vad som får oss att se fram emot resten av dagen och morgondagen. De här samtalen ger mig energi och mersmak och blir, för mig, tydliga exempel på vad som är viktigt i livet.
I skuggan till det ligger analysen av en C-uppsats och lurar. I jämförelse med dagens viktiga samtal känns frågor som ”Vad använder författaren för empiriskt material i uppsatsen, dvs. vad är det för material som analyseras?” eller ”Drar författaren rimliga slutsatser? Vad lär vi oss av uppsatsen?” väldigt oviktiga och jag blir istället sugen på att ringa vidare till fler fina människor och helt enkelt dela livet istället för att dela in en C-uppsats' innehåll i bra metoder resp. dåliga metoder och rimliga slutsatser resp. orimliga slutsatser.

49 sidor med rubriken ”Från rebellgrupp till politiskt parti” skulle normalt sett fånga mitt intresse i ett nafs (varför jag och min grupp valde just denna uppsats…), men inte alls i nuläget. Det hade varit lätt att välja bort analysen för en kväll i glada vänners lag, men det här är en gruppuppgift och eftersom vi ska ses imorgon och sammanställa allt tänker jag att jag kanske måste take one for the team, för then again - det handlar ju vänskap också om: att kunna prioritera gruppens vilja högre än sin egen ibland.