come sleep my dear, come sleep
Jag ska upp 04:00 imorgon igen. Jag har egentligen inga större problem att kliva upp den tiden. Jag gillar att vara uppe före resten av världen. Jag gillar att det då är bara jag och stillheten och jag gillar när vi får spendera tid ihop, jag och hen.
Problemet uppstår när jag inte lyckas somna i tid inför att kliva upp så tidigt. Som nu. Allt snurrar (på ett icke-sömndrucket sätt).
John Mayer gör ett gott försök att lugna ner mig, men jag har en stressad mage som är allt annat än lugn och stilla. Om jag pressar hakan mot bröstet, drar upp pyjamast-shirten en bit och tittar förbi kindbenen ner på magen ser jag huden röra sig, som ett visuellt bevis på att det rör sig frenetiskt i tarmarna.
Jag har varit ganska hård mot min mage genom åren, inte alltid lyssnat på den när den haft viktiga saker att säga, mena jag lovar den nu - jag lovar dig magen - jag ska bli bättre på att lyssna på dig, bara du lugnar dig nu, så jag får sova. Vi måste samarbeta och jag lovar att jag ska bossa mindre över dig och låta dig göra din röst hörd.
Come sleep now my dear, come sleep. Imorgon är det du, jag och stillheten.
