trötta tankar: att greja en grej som inte är någon grej
En tanke bara så här när klockan för ett bra tag sedan slagit sängdags och tankarna snurrar runt i cirklar:
Det här med att inte göra en grej av något som inte är en grej, fast det skulle kunna bli en, så därför är det ju tekniskt sett redan lite av en grej fastän det inte ens är början till en... (ja, ni ser hur det snurrar) (och Sara - nej, det här handlar om något annat)
Det här med att inte göra en grej av något som inte är en grej, fast det skulle kunna bli en, så därför är det ju tekniskt sett redan lite av en grej fastän det inte ens är början till en... (ja, ni ser hur det snurrar) (och Sara - nej, det här handlar om något annat)
...kan inte det både hjälpa och stjälpa, beroende på vilken typ av grej man gör det till?
Så ofta får man höra att man inte ska göra en höna av en fjäder eller övertänka grejer innan de hunnit bli verklighet, men jag menar att man har alternativ för om utfallet av hönan ska vara bra eller inte:
antingen gör man hönan till en mental grej som blir så stor att den känns oöverkomlig. Eller - så bestämmer man sig för att göra det till en grej, en praktisk utmaning, som man ger sig den på att klara av att hantera. Grejen som man redan på förhand gjort till något det kanske inte skulle komma att bli motiverar en alltså att ta sig i kragen och tjuren vid hornen och tummen ur och så vidare och göra något uppbyggande av hela situationen. Det måste ju vara bra tycker jag, istället för att grejen blir ett hjärnspöke (i hön-skepnad! huvva!) som man ryggar tillbaka ifrån när man tänker på.
Tredje alternativet är ju att inte göra något grej av grejen, men om man redan råkat göra det genom att överhuvudtaget tänka tanken att det skulle vara en grej, så är det väl lika bra att man taggar till och ser till att greja det.
antingen gör man hönan till en mental grej som blir så stor att den känns oöverkomlig. Eller - så bestämmer man sig för att göra det till en grej, en praktisk utmaning, som man ger sig den på att klara av att hantera. Grejen som man redan på förhand gjort till något det kanske inte skulle komma att bli motiverar en alltså att ta sig i kragen och tjuren vid hornen och tummen ur och så vidare och göra något uppbyggande av hela situationen. Det måste ju vara bra tycker jag, istället för att grejen blir ett hjärnspöke (i hön-skepnad! huvva!) som man ryggar tillbaka ifrån när man tänker på.
Tredje alternativet är ju att inte göra något grej av grejen, men om man redan råkat göra det genom att överhuvudtaget tänka tanken att det skulle vara en grej, så är det väl lika bra att man taggar till och ser till att greja det.
Det var allt för mig. Tack.
Och ursäkta röran.
Och ursäkta röran.
