le vent nous portera

snön och minusgraderna vi hade igår är ytterligare en gång spårlöst försvunna och här sitter jag och försöker nöta tentaplugg. jag inser att mina kunskaper om tempus och verbböjningar inte motsvarar vad jag önskade. litteraturarbete, förberedelse inför onsdagens oral class, julspelsförberedelser, rumsstädning och framtidsplanering ligger på dagordningen,
men sofi's ord är dagens theme song.

"And once again, I fell in the trap of making a long list of things I won't get done, and convincing myself I will."

för en timme sedan stövlade mamma och två av hennes arbetskamrater in i hallen, helt oväntat i mitt vintergråa lugn. inget ont mot dem personligen (de är väldigt trevliga), men jag hade precis anpassat mig till tystnaden i den annars tomma villan, dropparna av töad snö som föll (they still do) utanför fönstret och jag kände mig ganska tillfreds, trots ovanstående lista på saker att göra.
plötsligt revs lugnet alltså upp och det var som att det hela atmosfären blev uppriven, nervös och klumpig. på hälsningar som var välmenade, men lite halvers följde ett antal händelser som inte gjorde situationen mer lätthanterlig:

1. mamma maler kaffebönor utan att sätta in behållaren som ska ta emot kaffet
2. jag lyckas (i all hast att städa upp det spridda, nymalda kaffepulvret) rycka sönder vår bordssop
3. mjölken mamma vill bjuda på visar sig ha frusit till is i kylskåpet
4. i ett försök att till slut slappna av och bete mig som en människa och inte en förvirrad, nyvaken, stackars 19-årig så lutar jag mig tillbaka mot köksbänken jag står vid, bara för att smärtsamt upptäcka att jag glömt att plocka upp fingrarna ur besticklådan som jag precis tryckt in med en okontrollerad höftrörelse.

kul tjej

jag vaknade för tjugofem minuter sedan,

åh, och imorgon tar jag med mig de pojkarna här i öronen:

jag sätter ihop en julspellista på spotify (L) just nu rullar en tysk-engelsk mix av stilla natt (boney m),
fast nu, haha, lyckades jag klicka fram en rejält r'n'b-ig chris brown-jullåt.
jag laddar inför den redovisning om l'offensive rap som franskalektionerna i facklitteratur bjuder mig att utföra och någonstans i bakhuvudet gnager konspirationsälskan; fascination av hur lite vi egentligen vet om vad som försiggår i omvärlden och allra närmast oss. lögner som vi inte ser om vi inte vill se dem.

följande film är på ovanstående ämne och är sevärd och tänkvärd. framför allt när det handlar om förmågan att ifrågasätta den allmänt accepterade "sanningen", men även just i detta specifika fall ett bevis på vad makthavare gör över våra huvuden. ta dig tid att se den.

ps. nu rullar en väldigt cheesy julsång av new kids on the block. (märk väldigt) ds.

SNÖ!!!! ☃

SNÖ!!!! ☃

gabberoben är totalt genomstädad:

i dag fick jag veta att jag kammat hem vg på både språkvetenskapstentan och fonetiken - m-m-m! det underbaraste är nästan det faktum att jag känt mig så avslappnad inför båda tentorna och sluppit (nästan) precis allt vad pluggångest och prestationskrav innebär. när det blir tydligt att jag gör det för intressets skull och inte som en del av en strävan mot en välbetald toppanställning på ett kommersiellt, kapitalistiskt, transnationellt företag (det har iofs aldrig varit en dröm), blir allt så mycket roligare och mer avslappnat. me like

21:08
i bakgrunden tunnlar filip och fredrik en pojkspoling som svär i tv och jag funderar på varför världen oftast inte snurrar som jag anser att den borde. ikväll har jag i alla fall gått på bio med marcus. the ugly truth var helt okej tidsfördriv, men inte mer än så.

igår firades halloween med p(u)mpa och ståt och med dessa komponenter...









































... som hade en soirée fantastique:

---

uppdatering 00.24 :
nu tunnlar inte fredrik och filip längre några bollar i bakgrunden. djälvulen som bär prada har även hon lämnat skärmen. ett underbart telefonsamtal med nathalie har istället fyllt min tid och mitt hjärta. ge guld åt livet så blir livet guld