what punk and quality of life is all about,
being able to say to the ones who don't respect you and what you do:
temat för min dag har, som jag uppfattat det, handlat om hur man bäst tar vara på de dagar man har.
svinigt svårt kan tyckas och även om många tror sig ha lyckats (tjoho, party om jag skulle fortsätta skriva på vers!) slår ödet ofta tillbaka.
so, efter att ha catchat budskapet från filmer; 27 dresses och Raising Helen, en bok; Swiming to Antarctica, en blogg; Silverfisken (metrobloggen.se/ettliviexil), en dokumentär; Punk Attitude och en vän; Nathalie (http://laure.blogg.se/) har jag kommit fram till att jag, inte bara borde, utan, måste ge det ett försök. or a few of them in case the first one ends up being a disaster.
det är mitt liv jag lever nu och hur jag lever det kommer påverka andra. om det blir positivt eller negativt? well, that's up to me, men enligt min uppfattning om vad den här dagen har försökt säga till mig så tror jag bestämt att: så länge jag inte ser till mitt eget behov och fyller det, kommer jag aldrig kunna fylla andras behov av mig. överhuvudtaget. me, myself and i måste alltså vara prio 1 och det borde börja idag!
önska mig lycka till så önskar jag dig lycka till. vi kanske kan fylla varandras behov someday, vem vet?