Hemma hos mig och Emma har december blivit lite av en Gör-det-själv-månad. I studentlivets eviga pengabrist kräver denna utgiftsfyllda månad lite mer kreativitet än de andra 11 månaderna på året. Därav finns bland annat följande att finna i vår lägenhet:
Har man inga ljuslyktor åt de nya ljusen som doftar gingerbread, apelsin & nejlika och kanel så tar man lite dekorationsstenar (som man sparat sedan tidigt 2000-tal när det var coolt att samla på släta stenar) och ett par-tre tacosåsburkar (som man lägger i hett vatten innan man eventuellt skrubbar sinnet ur sig för att få bort etikettlimmet ifrån).
Har man ingen muffinsplåt, men en fina höga formar och väldigt stor kardemummamuffinsbakinspiration (långt!), precis som jag haft ikväll, så tar man ett djupdyk i en kökslåda efter aluminiumfolie och gör sig ett gäng formar med stabil övre kant efter mycket precisa mått (?) med hjälp av sina labbar PANIK! KOM PRECIS PÅ ATT DET KAN VARA VÄRT ATT TA MUFFINSEN UR FOLIEN OM MAN INTE VILL ATT DE SKA BLI ALLDELES GOJSIGA AV FUKT I BOTTEN MEDAN DE SVALNAR.
kul. *springer till köket*
Om man nu motförmodan (ehum...) råkar misslyckas med sina muffins, så finns ju alltid alternativet att gå över gatan till Statoil och köpa hem en eller två av deras fantastiska kardemummamuffins. Tar en bråkdel av tiden det tar att följa ovanstående instruktioner, men eh, nu var det ju "gör-det-själv" det här handlade om...
Om man så, till sist råkar stå där med skägget i brevlådan, utan adventsljusstake under självaste advent så tar man alla tomma flaskor man hittar i lägenheten, tills antalet uppnår fyra. Så raggar man ihop ett gäng långa, fina ljus, även där gärna fyra till antalet och parar ihop vardera flaska med ett ståtligt ljus. Uppnår antalet flaskor inte genast fyra kan man alltid ta sig en tur till affär'n och slå på stort - köpa en flaska glögg - det är ju ändå december! - och bjuda in en vän eller två och tömma flaskan snarast möjligt för att fullborda det enda måstet i julpyntningen: adventsljusstaken!
En Gör-det-själv-jul är kul, miljövänlig och ekonomisk, testa du också!
Är skrivsugen för första gången på länge, men är också alldeles handsvettig, seg i fingrarna och trött i ögonen, så jag drar ner på skrivandet och bjuder på några bilder från min fantastiska resa till Leeds och Manchester jag varit på under den gångna veckan. En resa som verkligen påminde mig om vilket fantastiskt liv jag har, svårigheterna till trotsinkluderat.
Bästa resesällskapet: M <3
Bästa julmarknaden <3
Bästa tåvärmarstället för kalla konsertköare <3
Bästa konsertkompisarna <3
Bästa bandet <3
Såg följande hända IRL: (OBS! FANTASTISKT, be prepared to be amazed av hur tajta de är och akta höjningarna i slutet!) (OCH - akta, på riktigt, det hysteriska fansskriken i slutet.)
Detta är en cover på BeeGees' låt "Too Much Heaven", som du hittar här. Jämför dem gärna ;) (Även om BeeGees är heliga måste jag erkänna att jag är med imponerad av Hansons version).
Jag skulle anta utmaningen att göra "ingenting" ikväll.
En film och en soffa, det borde ju vara bra grundförutsättningar för "ingenting"
Så klickade jag in mig på Netflix och funderade på vilken film jag skulle välja. Trots att jag kände för något lättsamt slog mig tanken att "om jag ändå ska se på film kan jag ju se en film jag lär mig något av", så istället för att välja något amerikanskt, färgglatt och supersmörigt valde jag något franskt, grådassigt och realistiskt. Men så ringde telefonen.
Efter ett samtal med älskade S var jag övertygad om att jag behövde ta om filmvalet från början. Om jag nu skulle göra "ingenting", så skulle jag minnsann välja en no-brainer-film. Did I then?
I did, indeed! Holiday in Handcuffs blev det och det var...
... amerikanskt, färgglatt, supersmörigt och ALLDELES, ALLDELES rätt.
Efter en fantastisk kväll och en lång natt och få timmars sömn har jag en sådan där dag som jag hade många, många gånger för ett par år sedan. Illamående av trötthet och så där pirrig i kroppen av utmattning kan jag inte låta bli att känna mig nostalgisk njuta fullständigt av känslan.
Jag och Emma har myst ner oss totalt idag; tänt ljus, druckit te, lyssnat på underbara Joe Nolan.
Hans röst har varit ett förträffligt soundtrack denna regnmysiga novemberdag och ja bju me mig här:
Nu ska jag cykla genom regnet till andra sidan stan och träffa vänner och bara vara, utan dem vet jag just nu inte vad ska skulle göra.
jag har haft en bra dag, men nu behöver jag få ur mig lite frustration över framtidens stundande strresstetrgjo sepjra ra POGvjd ffASFALÖSKDF JÄSJFAGHHH d. !"#!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"aslkf äs oOAKAHF HFHABSDBAAAANA D- jsgdkösf.
Följande fantastiskt fulländade fraser föll in i min shuffle-lista i iPoden ikväll. Vilken passande lyrik, I say:
Tro, ork och lust är lätt att tappa, lätt när stora drömmar trängs med saknaden. Och vinden blåser hårt emot din kappa,
men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen.
Håll ut! Håll ut! Förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till.
Guld är inte det enda här som glimmar, när jakten går på allt som liknar räddningen och lyckan varar bara några timmar. Det är inte den vi söker, inte den min vän.
Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla,
håll ut några dagar till
Världen ligger helt i dina händer och allting ser så gulligt ut från ovan. Himlen ser så praktfull ut från marken. Håll näsan över ytan tills det vänder.
Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till. Några dagar till.
Och när kören lägger stämmor på "Håll ut!" fylls hela min kropp av hopp. Jag minns när jag lyssnade sist, i en tid av kass självkänsla och prestationsångest. Den bubblan sprack och det ska minsann den här göra också!
Tack Lars Winnerbäck. Tack i hundratal. Ledsen att det varit längesedan vi hördes, men tack för senast.
and everytime you waste a moment, you waste make believe.
tar en paus i panikpackningen innan morgondagens avfärd.
det var
tar en paus i panikpackningen innan morgondagens avfärd.
det var längesedan jag skrev och nu, nu skulle jag kunna skriva HUR mycket som helst. det snurrar i min skalle. och pirrar i min kropp och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen (förutom i och för sig till stockholm och sedan vidare till london. he he he)
jag bjuder på detta klipp och kanske, kanske kommer bloggen uppdateras lite med frekvent under de kommande 11 dagarna. annars kan du ju spana in min twitter. har hört ryktas om att den används aningens oftare än bloggen...
nu hörrni ska jag på en musical ride. och jag håller alla tummar för att du också för uppleva en fantastisk sådan i framtiden! FRIDENS (mitt i resfebern),
alltså jag måste få skryta lite, eller åtminstone ventilera mig, för jag är lite starstruck. jag har nämligen precis haft en konversation med adam tensta (the one and only). om vad? om pannkakor. intellektuellt? intressant? imponerande? JA x3!
det här är precis en sådan sak som jag skulle mata upp på twitter och skriva om där, men since adam tensta is on twitter och skulle kunna upptäcka att jag hypar honom och är alldeles starstruck så finns risken att jag skulle sjunka några nivåer på coolhetsstegen (som jag så klar sitter högt upp på efter pannkakskonversationen).
därför ärar jag min kära blogg med kvällen koolaste konversation:
för att citera markus senaste kommentar: sommaren är här med långa nätter på jobbet!
posten har hållit mig igång i något för många timmar och hem kom jag för ungefär en halvtimme sedan. nu snurrar tankarna inte riktigt som de borde och om jag missar bokstäver i inlägget skyller jag allt på min bakomliggande postnatt. jag hade planerat att sova nu, men datorn var igång och vad gör man? stänger av den och sover välbehövda timmar innan den spännande morgondagen? knappast - man börjar såklart kolla mejl, facebook, twitter, myspace och allt annat (o-)värt. och som sagt: tankarna snurrar inte riktigt som de borde
IDAG (imorgon för min del eftersom jag inte haft natt än) ÄR 29 KVADRAT PÅ SKOLGATAN 5A I VÄNNÄS MINA!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH FIKA! och allsång på skansen och raknings av min broders (annars väldigt långhåriga) huvud och promenader med fina vänner och sommaren är här. över och ut
Mitt domännamn till trots är jag inte alltför lazy. Har snarare en historia av motsatsen, men jobbar numera medvetet för att dra ner på "görandet" och öka "varandet".
Jag är 24 år och tackar Gud för varje dag jag får, lättsam som tung.
Just nu läser jag Kandidatprogrammet i Språk (inriktning Freds- och Konfliktstudier) vid Umeå Universitet och därför tänkte jag gå emot allt vad svensklärare sagt mig om stil och skrivande och börja varje kommande mening med "Jag". Bara för att jag kan:
Jag äter vegetariskt av moraliska och ekologiska skäl.
Jag lyssnar på: bra musik (så klart), mest av typen soul/motown, indierock och -pop. Jag är lite rädd för radiohits...
Jag brinner för att älska mina medmänniskor, precis som Jesus.
Jag tycker om socialism.
Jag drömmer om att leva internationellt och utan materiella tvång. Jag vill leva ett aboriginal life i (/utanför) en överteknologisk värld. Helst
