le vent nous portera

Sväljer sista skeden yoghurt och flingor. Dags att diska bort och sedan planera, och ta itu med, veckans skolarbete, men... först kollar jag Facebook.

Kollar min news feed. Klickar upp en tabb med någon rolig lista.

Klickar upp en till tabb. Denna gång med en intressant artikel om utbrändhet som någon delat.

Loggar ut från Facebook nu när jag har andra tabbar att klicka in på.

Läser tabbarna, fascineras måttligt och kommer på att jag inte borstat tänderna än.

Loggar in på Facebook fast jag nyss var inne.
Prokrastinerar.

Läster samma news feed som jag nyss läst. Kanske hittar jag något nytt.

Klickar på en gammal väns nya profilbild. Går igen alla 59 profilbilder personen haft sedan hen startade kontot 2010.

Loggar ut. Säger till mig själv att tallriken blir svårare att diska ju mer yoghurten torkar fast. Tittar på "frequently visited pages" i rutmönster.

Kommer på att jag missat att skriva till den jag skulle på Facebook. Vågar inte loggar i rädsla för att gå vilse i min news feed igen.

För muspekaren öven symbolen för en av de bloggar jag inte kollat på länge. Klickar inte. Börjar kanske komma till sans... Plötsligt har jag skrivit "Publishme.se" i adressfältet.

Loggar in på bloggen som jag inte varit inne på sedan... jag vet inte. Tänker att jag kan passa på att skriva något vettigt.

Prokrastinerar.

Känner att jag inte har något vettigt att skriva. Börjar trevande ändå. Skriver om nuet. Om allt jag borde göra, men inte gör.

Skriver tills jag kommit ikapp mig själv. Tills jag mår illa av den oborstade smaken i munnen. Tills kissnödigheten tar ut sin rätt.

Sitter kvar och ordbajsar tills jag undvikit att ta tjuren vid hornen så länge att det faktiskt börjar kännas lite lockande att testa slänga sig upp i sadeln. Se faran i vitögat. Vara min egen riddare i skinande rustning! Men... först måste jag diska.