jazzar genom sommarens sorti
Jag är liksom både glad och ledsen att säga det, men: hösten är här.
Sommaren gick fort och var fin, så det är sorgligt att lämna den, men mest känns det bra. Jag gillar den friska luften. Jag gillar den mysgrå himlen. Jag gillar att vardagen rullar igång. Jag gillar förväntan över färgerna som snart fyller naturen. Jag gillar att mörkret uppmuntrar mig att tända ljus igen. Jag gillar att skolan börjar och jag känner mig som ett barn igen - förväntansfull och fri.
Jag hoppas att dessa känslor stannar länge och att hösten blir omvälvande på ett positivt sätt.
Bilden är från den sista helgen i augusti. Fortfarande barfotaväder, om man verkligen ville, trots att den kalla daggen stack en aning i tårna. Kusiner, äppeljonglering, farbröder, eftermiddagssol genom de ännu lövbeklädda björkarna. Skördetid; paprika, zucchini, tomater, gurka, chilipeppar, äpplen. Äpplen i mängder. Som jag tål dessutom! Frisk och fri luft. Sådana dagar vill jag dela med min framtida familj (om man nu vågar drömma om sådant).
Imorgon börjar skolan och jag laddar med svensk jazz/soul på vinyl (KOLLA IN) och njuter av vardagsprat med min fina roomie som kommit hem till mig igen efter tre månader i Portugal.
Jag hoppas att dessa känslor stannar länge och att hösten blir omvälvande på ett positivt sätt.
Bilden är från den sista helgen i augusti. Fortfarande barfotaväder, om man verkligen ville, trots att den kalla daggen stack en aning i tårna. Kusiner, äppeljonglering, farbröder, eftermiddagssol genom de ännu lövbeklädda björkarna. Skördetid; paprika, zucchini, tomater, gurka, chilipeppar, äpplen. Äpplen i mängder. Som jag tål dessutom! Frisk och fri luft. Sådana dagar vill jag dela med min framtida familj (om man nu vågar drömma om sådant).
Imorgon börjar skolan och jag laddar med svensk jazz/soul på vinyl (KOLLA IN) och njuter av vardagsprat med min fina roomie som kommit hem till mig igen efter tre månader i Portugal.
