WOOOOOOOW. En sådan dag och kväll!
I rädslan över att stänga dörrar för nya upplevelser genom att inte ha något alls inplanerat under dagen, blev jag knockad av hur denna oplanerade dag tvärtom öppnade dörrar för mig till möten jag aldrig annars skulle hunnit med. Jag lät Gud forma min dag, genom att inte själv forma den på förhand, som små bokstäver i blått Stabilo-bläck i min svarta kalender.
Ikväll har jag lärt mig...
... att man kan fortsätta upptäcka nya saker man inte vet om varandra efter 47 år av vänskap.
... att det var mindre farligt att vara tonåring förr i tiden och att man upptäckte världen på egen hand (inte med smartphone i hand).
... att alla har lik i garderoben; oavsett hur mycket man menar att berätta sanningen finns det alltid saker man behåller för sig själv.
... att varje livsberättelse bara fullt kan förstås av en individ och att det finns lika många tolkningar av min berättelse som det finns personer som lyssnar till den.
... att man är människa och känner, drömmer, ångrar, behöver och upplever oavsett om man är 22, 24, 52, 57, 65, 74 eller 80, oavsett om man är mamma eller pappa, oavsett om man är barn eller barnbarn.
... att bäbisar inte ens kom med storken på 50-talet: "De bara dök upp."
... att den som har en mormor, farmor, morfar eller farfar eller en äldre tant eller farbror i sin omgivning vinner massor på att prata med den om livet. Det finns så många berättelser vi missar när vi inte vågar fråga.
... och...
... att en enkel paj med rabarber kan bli gudomlig om man strör lite minimarshmellows på. Särskilt passar den kring ett bord nere i ett källarcafé på en kyrka, en tisdagkväll, i sällskap av omkring 8 människor i blandade åldrar under ett samtal som utgår ifrån en nyligen uppspelad dokumentärfilm (exempelvis "
Stories We Tell") och glider in på allt från hur samtalet om oralsex lät i den svenska glesbygden under 1950-talet, till blivande hundraåringars promenader på Kinesiska muren och hur den moderna teknologin för människor allt längre ifrån varandra. En åttioårig tants ungdomliga fnissande och en 22-årig kvinnas längtan efter att stänga av mobilen. Ungefär så. Lite grädde till kan också passa utmärkt. Gudomligt, som sagt.
[Här önskar jag att jag hade en bild att lägga upp från kvällen,
men - jag tog aldrig upp mobilen ur fickan.
Hör och häpna! Den behövdes aldrig. Nuet var intressant nog.]
