le vent nous portera

allt jag egentligen behöver och jag är nöjd.

inte så fasligt kräsen eller pessimistisk som rädslan för besvikelse har en tendens att göra mig. 

sommaren har bevisat att även mitt liv skulle kunna vara en del i en (helt okej) film, 

och som linnea lindmark sa: "visst är det underbart kul att leva sig in i filmens värld, men är det inte bättre att själv leva i den verkliga världen?"

så sant som det var sagt. 

på grund av enormt oväntade händelser som skulle kunna förändra mitt liv drastiskt - mot ett oväntat slut - ska jag från och med idag ta vara på min tid, inte ångra något gjort eller ogjort - jag tror att allt är en del i planen för mitt liv -, lära mig av mina gamla företaganden, ta mig i kragen och inte låta något stoppa mig på den väg jag är menad att gå! 

jag ska bli huvudrollen i min egen film. c'est exact : le charctère principal en mon propre film